onsdag 25 februari 2009

Flera Amy Butler tyger

Har inte hunnit blogga om tygerna jag beställt hos Svenska mönster som låg hemma i ett paket när jag kom från BB. Amy Butler tyget var helt sagolikt tycker jag, perfekt till väskor.

Igår har Stina fått in tre Amy Butler tyger till, så för er som liksom jag väntat på att få tag på Amy Butler tyger så finns nu även dessa att köpa för 169:-/m, jag måste bara sätta mig och räkna ut hur mycket jag ska ha av varje... Jag ska fundera ut vad jag ska ha till sommargarderoben, med lite tur kanske jag går ner i vikt lite till. Jag menar efter förlossningen vägde jag lika mycket som innan graviditeten, det känns bara som om magen förflyttat sig upp till brösten, så jag kan nog extraknäcka som en mörk Dolly Parton. Magen ser däremot ut att vara på god väg just nu, i alla fall när jag har min hålla in mage trosa (lite fusk måste vara tillåtet). Har fått specialbeställa BH eftersom ingen kupa passar mig och kan varmt rekommendera Emma-Janes BH som går upp till kupstorlek K.


Stina har ännu inte fått upp bilderna på hemsidan så vill ni köpa får ni kanske ringa eller maila till henne. Eller om någon i Stockholmstrakten vill så kan vi sambeställa och dela på frakten kontakta mig på laura(punkt)luna(snabel a)comhem(punkt)se, gör det senast den 3/3, sedan skickar jag beställningen.

Jag drömmer om lite kläder som känns romantiska och där jag slipper se ut som ett påklätt vattentorn.

måndag 23 februari 2009

Mitt nya liv...


Det har verkligen hänt saker här. Man kan inte tro att jag är mamma till två och att det kan vara så olika.
De där hormonerna var super, efter mitt senaste inlägg somnade jag en stund och när jag vaknat kom värkarna. Jag kallade in en barnmorska och sa att det var dags för katetern om de skulle hinna med det, men hon bara flinade och sa att hon skulle fråga doktorn.

Doktorn gick med på att undersöka och satte in katetern som var ute innan hon ens hunnit tejpa fast den. Nästa steg var hål i hinnorna och bara sekunder efter det insåg jag att jag skulle få svårt att gå tillbaka till rummet med den vackra utsikten för att värkarna var kraftiga och täta så jag bad om lustgas. De körde upp mig till förlossningen och sjuksköterskorna hade himla roligt att jag hade ett stort leende och skrattade hela vägen upp till förlossningen, trots att jag inte fått lustgas.

Sedan var det bara att göra sin grej och värkanrna var täta som attan, man hann knappt vila emellan dem, men barnmorskan tyckte att de var för korta...

Efter en stund vill jag ha EDA och barnmorskan frågar om jag verkligen vill det nu när det går så fort. Jaa... vad tror de? Vi förhandlar fram om att är jag öppen 8 cm när narkosläkaren kommer så hoppar vi det, men jag är bara öppen 6 cm, så det kan nog ta ett par timmar till tänker jag och då vill jag ha bedövning.
Narkosläkaren dröjer en evighet för han får in två akutlarm emellan. Typiskt att barnafödsel inte är prioriterat, jag har ont så jag håller på att gå sönder, men han kommer inte och när han väl dyker upp tar det en evighet för honom att sticka rätt. Jag ropar "Bryt, vi hinner inte med detta nu ska han ut!". Men ingen lyssnar...

Min underbara man får ögonkontakt med mig och jag säger att nu kommer krystningarna. Han får tyst på kacklandet genom att informera att det är på G. Innerst inne tänker jag att värkarna är så täta att jag kommer att svimma under krystningen. Men så känner jag värmen av bebis på magen och hoppsan... allt är över innan jag hunnit fatta det.

Jag vet att förlossningar inte är en tävling och att det finns en massa kvinnor som föder fort men jag är alldeles omtumlad efter detta, det gick nästan för fort och då var jag ändå igångsatt i vecka 38, något som skulle ta extra lång tid menade läkarna.

Måste ändå säga att personalen på Södersjukhuset var underbar, stället var underbart och jag är supernöjd. Amningen fungerar och jag upplevde det som rätt skönt att kunna få hjälp men ändå få ta det i min egen takt utan konstiga blickar bara för att man väljer att komplettera med ersättning. Ingen press, ingen stress bara att få ta det lugnt och känna efter själv.
Mina babushkapojkar bekantar sig med varandra...

torsdag 19 februari 2009

Babylycka!

I går den 18 Februari, klockan 19.45 kom Tweetys lillebror ¨till världen.

Han vägde 3885 gram och var 50 cm lång (ändå var han 2 veckor tidig!).
En snäll kille är han enligt sin mamma. Runda kinder o mörkbrunt hår. Världens sötaste!!


Några minuter gammal

Förlossningen gick bra. Det tog bara 3 timmar så var han ute.

Mor och barn mår prima.

Ett stort GRATTIS till hela familjen!

onsdag 18 februari 2009

Rapport från BB!

sms från L kl. 18:02

Här kommer ett fylle-sms från mig. När de väl spräckte hål vattnet gick så gick det fort. Hinner knappt trycka på knapparna mellan värkarna. Kram L

Himla fiffigt med bibliotek på sjukhuset

Nu är jag inlagd och har blivit igångsatt. Aldrig har väl mensvärk varit så efterlängtad som just nu. Nu är jag kommenderad att promenera och vara upprätt.

Hormonerna var toppen, jag är hungrig som en varg och älskar utsikten från rummet vi fått. Det kan knappast bli bättre... Nu ska jag vandra vidare och inte glömma att andas mellan värkarna!

Vi hörs snart! Kram på er och tack för alla fina hälsningar och lyckönskningar

tisdag 17 februari 2009

Tyger och bebisstatus

Man kan känna ångest över att inte veta när bebben behagar att komma ut i synnerhet när man inte kan sy så mycket och dagarna bara kryper fram. Så jag shoppar tyger och shoppar tyger... en ganska dyr tröst... I dagarna har Stina fått in ett tyg med cyklar och ett Amy Butler tyg som jag tror är detta.

I går var jag hos doktorn och hon försökte sätta igång förlossningen igen. Jag har reagerat på ett det har varit en annan procedur mot när Tweety skulle födas, men jag trodde att det var för att det var ett annat sjukhus. Hade jag vetat det jag vet nu så vete katten om jag hade låtit läkaren försöka sätta igång min förlossning på naturligt sätt.

Så här är det: jag har läst att man kan försöka svepa hinnorna för att sätta igång förlossningen, och det är säkert bra om man inte har foglossning, att däremot göra sådant på någon med foglossning utan bedövning är tortyr eftersom man redan är öm.

Jag bröt ihop fullständigt igår, gråten bara kom och blev värre hela tiden, det gjorde så ont och man kände sig så utsatt så vi avbröt det hela igen... (misslyckande igen) Denna gång sa jag att nu orkar jag inte vänta längre utan att de får tänka ut något annat sätt och då bestämdes det att man ska försöka med hormoner... Att de inte sagt det tidigare (!) då hade jag sluppit tortyren, jag blev nästan lite arg, för faktum är att varje gång de försökt svepa hinnorna på mig så blir foglossningen värre och hela tanken med igångsättningen är att jag inte ska behöva fortsätta ha smärtor i två år efter förlossningen. Naturligt i all ära, men detta var tio resor värre än att föda barn och det tar så på ens krafter att man känner att efter något sådant så orkar man inte föda.

I dag fyller Tweety 4 år och mormor kommer hit med honom. Jag har förberett med mat och en liten present. Det blev ingen lillebror men kanske i morgon, då läggs jag i alla fall in, sen får vi se om jag blir hemskickad igen eller vad de tänkt sig. Just nu känns inget säkert.

Jag har tagit hjälp av Hugolle som kommer att lägga in lite uppdateringar om det kommer barn i bloggen, framför allt för mina vänner som vill veta om det kommer ett Knytte i dagarna.

söndag 15 februari 2009

På bäbisfronten intet nytt

Det händer inte mycket just nu. Dagarna kommer och går utan bebbe...

I morgon ska vi åka in på ett nytt ställningstagande till igångsättning, då hoppas jag att Knyttet bestämt sig för att hjälpa till lite med barnafödandet, annars lär jag nog bokstavligen bryta ihop. Jag har lite värkar, men inget regelbundet, mer än när jag blir stressad, då kommer det långa och jobbiga värkar som går över så fort jag lugnat mig. Just nu packar jag det sista, ska laga lite mat så att vi har något att äta när vi kommer hem från BB, för Tweety fyller år på tisdag och sannolikheten är ganska stor att Knyttet kan komma på samma dag, så jag lagar lite lasagne som Tweety älskar så att vi kan fira honom när vi kommer hem.

Som sagt, dagarna kryper fram just nu och jag bara längtar efter bebben, foglossningen är så jobbig att jag behöver hjälp till och med för att vända mig i sängen.

Jo, en rolg sak hände i dag, min man (som jag för övrigt varit gift med i 6 år i dag) hämtade mitt paket från Stoff och Stil, så nu kommer jag att kunna klämma på lite tyger och lägga in dem i min tygbok.

onsdag 11 februari 2009

Journalistgener

Ibland kan man inte låta bli att bli stolt över ens barn, trots att de små liven kan vara lite udda. På dagis skulle barnen göra collage i dag. Tweetys första collage någonsin. Alla barnen klippte ut bilder och klistrade fast dem på ett papper... alla utom Tweety som skulle göra tidning och istället föredrog att klippa ut artiklar. När fröken frågade varför han klippte ut artiklar och inte bilder svarade han: "Det här ska bli en tidning".

Dagisfröken blev imponerad, mamma och pappa blev superstolta, kanske blir det en tidningsmakare av det lilla livet. På bilden ser ni Tweetys första tidning, kanske en liten Hierta på tillväxt...

Detta händer just nu

För er som inte vill och orkar läsa om elände, hoppa över detta inlägg, detta kan ses som ett dagboksinlägg och en liten statusuppdatering till mina väninnor som bett mig berätta hur det går.

Jag har dragit mig för att berätta hur det gick hos doktorn i dag. Jag hade verkligen förhoppningen att läkaren skulle ta ut barnet nu och den läkaren jag fick träffa var verkligen bra. Bra för att jag slapp göra ett långt utlägg på hur ont jag har, hon förstod och det kändes som om hon varit med förr. På smärtfronten är det nästan outhärdligt, jag har upplevt nya smärtor som jag inte ens visste att man kunde ha, den mest skrämmande är när det känns som om någon hackade en på ryggen så våldsamt att man inte kan andas och det var skönt att få veta att det har med foglossningen att göra och att man inte fått någon annan sjukdom. (Kanske håller jag på att bli hypokondriker..)

Smärtstillande hjälper inte längre, det är som om kroppen har vant sig och jag har konstant smärta i höger ljumske. Det känns som om jag blir stel så fort jag är stilla en kort stund och när jag ska röra mig igen så gör det ont, jag behöver hjälp med att lyfta benen och vad som skrämmer min mest är att inte veta om jag kommer att kunna röra mig obehindrat efter förlossningen. Förra gången tog det 2 år innan jag började bli bättre av foglossningen, men ingen förstod eftersom jag var ju inte gravid och foglossning kan bara gravida ha...

Hur som helst, fantastisk läkare, men när hon försökte svepa mina hinnor så gick det inte. Bebben trycker inte på och hon konstaterade att om hon satte igång mig så skulle det bli en lång och plågsam förlossning som säkert skulle sluta i snitt. Så jag gick frivilligt med på att vänta en vecka till. Fast nu vet jag inte om jag orkar... Smärtan bryter mer en fysiskt och psykiskt. Jag har svårt att sova eftersom jag vaknar varje gång jag rör mig av smärta och hade det inte varit för att jag har en make med en ängels tålamod som hjälper mig att lyfta på ben och förflytta mig så hade jag nog gett upp.

Du kanske frågar dig varför man skaffar barn när man har så svår foglossning. Jag trodde att det kunde bli bättre denna gång, men nu inser jag att min kropp inte är skapt för att vara gravid, trots att jag tycker att förlossningar är en av de häftigaste känslorna som finns. Visst låter det konstigt?! För mig är förlossningen en befrielse och jämfört med foglossningen så tycker jag att förlossningssmärtorna är uthärdliga och har ett slut.

Ja, då får jag vänta en vecka till på att de ska försöka ta ut barnet igen... Frågan är hur länge till jag orkar...

måndag 9 februari 2009

Sista natten med gänget

I lördags kom mina väninnor på besök, vi hade en blandning mellan 35-årsdag, babyshower och tjejkväll. Det var viktigt för mig eftersom jag inte vet när jag kommer att kunna träffa dem alla igen på ett avslappnat och barnfritt sätt.


Pojkarna åkte till Barnens djungel med sina pappor och lekte medan jag bjöd tjejerna på pajer och små tävlingar. Först fick de rita tröjor till knyttet. Jag hade köpt tygpennor och de fick rita något fint. Sedan fick de rösta på en vinnare. Vann gjorde Hugolle och Stina. De fick välja ett pris på det lilla prisbordet jag hade gjort i ordning med lite prylar från Body Shop och jag tyckte att det var jätteroligt att de gillade sina priser.



Sedan fick de gissa på mitt midjemått. Oj! De måste tycka att jag är jättestor för någon gissade på att jag var 177 cm bred och ingen förutom underbara lilla S 2 år trodde att jag var mindre än 130cm bred. Sanningen är att jag har det mindre smickrade midjemåttet 127 cm. Vinnare i denna tävling blev faktiskt vår lilla tvååring som valde en påse med fotskrubb och hon var så stolt!
Efter en stund gled många av oss in på tyger och mönster, det blir liksom de vanligaste när halva gänget syr.
Jag hade en supertrevlig afton och hoppas mina gäster hade lika roligt som jag!

fredag 6 februari 2009

Melodifestivalen

I det här huset dyrkar vi schlagerguden, likt under juletider inväntar vi schlagerfinalen och vi följer varje deltävlig. Enda undantaget var mitt eget bröllop 2003, men då spelade vi in den. och deltog istället på högtydlig schlagermässa under ledning av prästen Ulf Lidman (som förresten vigde oss) dagen därpå.
Tweety föddes på en torsdag och redan på lördag kväll bänkade vi oss på Lilla Enheten på KS för att titta på schlagern. Vi två ensamma, min man passade på att sova ut...

Så har det fortsatt och förra året började han själv fråga efter "battelidålen" som han som tvååring kallade den, han vet att det är enda gången man får fika framför TVn och bara det var ju högtydligt!


Här några bilder på Tweety med lite kändisfavoriter. Shirley och Annelie, två av mina favvisar.


Och Tweetys stora älskling, den gosigaste av dem alla mot min lilla bebbe Jessica Andersson, hon var så rar mot Tweety att hon har en reserverad plats i mitt hjärta bara för det.

Nu kan du själv rösta på när jag kommer att kunna inviga Knyttet i schlagern och paljetternas forlovade land. Tänk på att det egentliga datumet för förlossningen skulle varit den 2 mars.
____
Detta inlägg gjporde jag för 2 dagar seda, men efter haveri med bilderna i datorn så väntade jag på att publicera det. Kom ingen bebbe igår... Vi får vänta...

Vi börjar förstå varandra

Jag och min kantbandsfot för strechtyger. I går kände jag att jag skulle ge dem en chans, det är den andra kantbandsfoten jag införskaffat, den första bytte jag bort, men denna är bredare och bättre när man vill sy barnkläder. Fördelen är att sådant som in tar ganska många steg att göra i den vanliga maskinen här går ganska fort.


Nackdelen är att det är meckigt att få till det med kantbandsfoten till Evolven eftersom den egentligen är gjord för covermaskin, men skruvar man bara på en platta under och sätter fast den på det lilla bordet så funkar det. Så upplever jag att det är svårt att få sömmen jämnt på plats, men detta kanske bara har att göra med att jag är novis.





Jag har gjort kantband av jofotex interlock och börjar med att prova den på landskapstyger. Det tyger är bra för att det är tjockare än den vanliga interlocken och så här blev resultatet.


Vilken kick jag fick av detta, jag sydde klart 3 tröjor på ett svep. Svårare blev det dock när jag skulle kantbanda en body med tunnare tyg än landskapstyget, det gled och blev bubbligt, så den får jag använda den vanliga maskinen till. Jag har ju kantbandat på den vanliga maskinen tidigare, men kantbandsfoten gör det klart enklare. Nu ska jag bara förfina tekniken.

Tack till dig som hade ett inlägg om kantbandsfoten som jag läste igår, jag kan tyvärr inte minnas vilken blogg det var på. Om du eller någon annan läser detta och kan tipsa mig om vilken blogg det var så blir jag glad och kan länka till henne! (För jag tror ju att de flesta sybloggarna är kvinnor...)

torsdag 5 februari 2009

Nya stoffkatalogen är här!


Nu har även Stoff & stils katalog kommit. Affären som får alla sytokiga Stockholmare att längta till Malmö antar jag. Första gången jag bläddrade i den blev jag besviken, andra gången hittade jag en del fina barntyger och tredje gången... fick jag sätta stopp för mig själv, man kan inte köpa allt som är snyggt.

De har ett fint tyg med elefanter, jag är väldigt förtjust i elefanter, apor och giraffer. Nu fanns det ett retrotyg med elefanter, i natur med röda elefanter och marinblå med vita elefanter. Marinblått går bort för oss, så det fick bli rött. Sedan gillade jag deras limefärgade tyg med vita solar och så hade de något nytt jag länge letat efter i Sverige. Tejp till regkläder, ni vet så att man kan tejpa sömmarna på baksidan. Jag cyklar en hel del och jag vill ha snygga vattenavvisande kläder och problemet brukar vara vid sömmarna. Nu berättade Stina att man även kunde använda silikon. Men vilket och hur funkar det? Jag får fråga vidare till helgen när hon kommer på min sista-natten-med-gänget-fest. Det är en fest för att träffa alla mina nära tjejkompisar innan bebben kommer och innan jag fått in de nya rutinerna som tvåbarnsmamma, men vet ju inte hur länge det kan ta...

onsdag 4 februari 2009

Amy Butler och hennes mönster

I dag kom det lite roliga saker med posten. Först av allt den efterlängtade "Little stitches for little ones" av Amy Butler. Den var en riktig fröjd för ögat.


Hårda pärmar, mönstren ligger i ett vackert kuvert och bokens papper är av fin kvalitet, men fina färger och sidorna satt ihop som i spiralblock så man kunde bläddra i den utan att behöva vika dem.

Det fanns inte så mycket babykläder (två klänningar, ett par byxor och en omlottskjorta) men två skötväskor, praktiskt skötbord, sött spjälskydd, en massa fina leksaker och tillbehör till barn.

Lika fin presentation som boken hade blev väskmönstret av samma designer en besvikelse. Det vara bara en kartongbit innehållande ett ihäftat mönster och dess beskrivning.

När jag betalar 115 kronor för ett mönster vill jag i alla fall ha ett platskonvolut att förvara mönstret i.

En sak till som man får tänka på när man köper Amy Butlers tyger är att amerikaner envisas med att allt bara ska stå i inches, så alla mått får räknas om. Själv tycker jag att det skulle vara bra om de upptäckte att man inom parentes kan skriva centimetermått så att resten av världen kunde förstå sig på deras mönster utan ett par timmars förarbete.

Men jag är väldigt glad åt mina fina mönster, nu lovar ska min väskperiod fortsätta, jag har ju beställt en meter viledona (kraftigt mellanlägg) av Stina som hon ska kånka upp från Malmö i helgen. För er som syr väskor så kan jag rekommendera det mellanlägg som Svenska mönster har, jag har inte hittat lika bra här hemma.

tisdag 3 februari 2009

Bättre dag än på länge!

Det är ofta småsakerna som får en att må bra. I dag har jag varit hos barnmorskan och pratat förlossning.

Fördelen med att vara andragångsföderska är att de lyssnar på en på ett annat sätt. De utgår inte bara från att man inte kan eller vet något och jag är kanske mer självsäker och vågar säga hur man vill ha det. För mig var det skönt att kunde berätta att jag inte tänker vara med om att det kommer in en massa sköterskor och klämmer på mina bröst denna gång, utan att jag vi sköta amningen själv.

När Tweety föddes var detta en mardröm för mig, jag tyckte att den biten var jobbigare än självaste förlossningen, befrielsen kom när de kom in med en pump och jag hittade mitt sätt att ge barnet bröstmjölk. För oss blev det en bra lösning för pappa fick vara mer delaktig, Tweety fick bröstmjölk och jag slapp känna mig söm en dålig mamma. Alla dessa amningsexperter hjälpte inte mig, utan vad som hjälpte mig var att lita på mina instinkter och mitt barn. Jag förstod att även om amningsreflexen skulle försvinna så kan barn lära sig amma, de ska ju lära sig så mycket annat och efter 4 månader tog han bröstet.
Denna gång kommer handpumpen att vara med i min BB-väska, det är ju inte katastrof att flaskmata eller för den delen ge honom lite ersättning om han är lika hysteriskt hungrig som Tweety var.
Efter detta samtal så åkte jag till Stockholms Sycenter för att prova maskiner och prata lite med Ulrika, det är så skojigt att ha någon att prata maskiner med och ännu roligare att prova på broderimaskiner.

Jag har köpt lite tvättlappar på IKEA och tänkte att det skulle bli roligt att kunna ha ett gäng till Knyttet och ett gäng till Tweety och först hade jag tänkt brodera in initialerna på dem för att hålla isär dem, men Knyttet har ju inget namn ännu så jag valde att ha några med krokodiler och några med giraffer. Tweety fick välja vad han vill ha när jag kom hem och inte helt oväntat valde han krokodilerna (de är ju ändå lite läskigare...) Så nu har mitt habegär i maskinparken ökat till en blindhemmer och en broderimaskin, kanske även en trissvinst för att kunna bekosta dessa också...

När jag kom hem hade jag så ont att jag höll på att gå sönder, men jag var en gladare mamma och hustru som orkade skoja och prata med familjen. Uppskattades av hela familjen...

söndag 1 februari 2009

Väninnan

Eftersom jag ha svårt att sy så har jag läst lite de senaste dagarna. Jag köpte Eva Franchells bok för att jag hade hört av några kollegor att den skulle vara väldigt verklighetstrogen. Jag har haft Eva som föreläsare en gång och tyckte att hon var intressant att lyssna på, om hon var lika bra på att skriva så skulle det bli bra läsning.

Boken handlar om hennes tid i maktens korridorer, hur hon går från att vara Anna Lindhs skyddsling och med i gänget till att hamna i kylan efter Annas död. Med inslag av vad som hänt i Sverige under nästan 15 års tid och hur detta påverkar regeringen. Delar av boken är säkerligen fiktiva, men skulle lika gärna kunna vara sanna. Vad jag gillar är att hon skriver kort och rappt, utan att göra det klassiska misstaget många politiker gör när de vill avhandla sitt liv och de fastnar i långa detaljerade avhandlingar om olika fall de varit inblandade i. Man kan tydligt se att hon är gammal kvällstidningsjournalist för hon kan leverera skvaller i lagom doser, så att man inte tröttnar på att läsa om överläggningarna i Bryssel, Washington eller något toppmöte.

Turerna kring de utvisade egyptierna, Laila Freivalls lägenhetsaffär och andra skandaler som förvånar mig. Hur ministrar skyller på varandra för att inte hamna ute i den berömda politiska kylan och i bakgrunden finns Göran Persson som spelar ut sina marionetter mot varandra.

Vissa saker hon beskriver kan man känna igen från riksdagen, men på regeringskansliet verkar allt vara skruvat ett par varv, lite "one day you're in, next day you're out" om man ska citera den vackra Heidi Klum från Project Runway som de flesta av oss sybloggare brukar att gilla.

Franchell beskriver hur folk istället för att stötta den som är utfryst istället drar sig undan som om kyla var smittsamt. Riktigt läskigt tycker jag som är emot mobbing. En sak är säker, jag skulle inte passa in i maktens korridorer, jag är en rebell som gillar att ifrågasätta, gillar att tycka om den som ingen gillar bara för att jag tycker att det är en större utmaning.

Bra, lättläst och underhållande bok om det oglamorösa livet runt makten. Jag kan verkligen rekommendera den.