Det börjar skymta fram en ny liten syhörna...

Sedan mitten av juni har det varit flytten som styrt mitt liv mer eller mindre. Kontrakt, packa ner, packa upp slänga och städa när inte barnen haft en fullt sysselsatt. Att det skulle vara så stor skillnad att flytta med två barn hade jag aldrig förväntat mig. Jobbet tar liksom aldrig slut och nu börjar jag bli urless. Kan man inte trolla fram vackra interiörer, kommer inte Simon & Thomas om man önskar det tillräckligt mycket?

Nu börjar kartongerna sakta att försvinna från mitt vardagsrum och burspråket börjar komma fram. På sommaren med all grönska tyckte jag att gardiner var överflödiga där, men i det här gråa och trista vädret tycket jag att en gardinkappa är ett måste. Den där tråkiga grå muren är Essingeleden.

I burspråket finns en vägg utan fönster där jag skulle vilja ha en vacker tapet, den här har jag sett på Svenskt Tenn och jag önskar mig den i julklapp, så har en kompis som är målare lovat mig att sätta upp den fint. Jag blir så glad av den. Josef Frank var verkligen ett konstnärligt geni!

Sedan ska det bli en gardinkappa och jag undrar om det inte skulle bli fint med livstyckets tyg, den med korsetterna skulle vara fin, jag undrar bara om det går att köpa på metervara. Jag gillar hela konceptet som livstycket har, att arbeta med integration genom textil och hjälpa kvinnor att stå på egna ben. Jag ska försöka ta mig dit någon gång innan jag börjar jobba igen för att botanisera lite. Eller så får jag leta något annat kul för Josef Frank tyg kostar en förmögenhet som jag inte har.

Jag hoppas att syrummet är klart till min födelsedag den 25 januari för då skulle jag vilja ha en liten invigning med trevliga sybloggare!!!

Varför kommer inte tänderna?

Redan när Taz föddes så räknade jag ut att ungefär när man har storlek 74 så brukar tänderna titta fram (i alla fall på mina barn) och klippte till denna body som sedan blev liggandes tills för någon vecka sedan när jag jobbade.

Nu är bodyn klar, men inga andra tänder än tröjans har kommit så vi kan nog kalla body för "snälla tänder kom" body...

Gissa vad, nu ser jag ett par små risgryn skymta fram... så sött.

Nu kör vi igen!

med ny krafter efter en helg med symässa och en massa trevliga möten som gav ny inspiration.

I helgen jobbade jag på fredag och halva lördagen på symaskinsaffären och jag hann sy färdigt denna amningströja mellan kundbesöken. Det var tur för jag hade planer på att även hinna med byxor och en klänning, men byxorna blev inte klara och klänningen hann jag inte ens klippa ut...

Nu blev det i alla fall något nytt igen till syfestivalen och det är ju en målsättning. Mönstret är ett som jag gjort om från Ottobres basmönster på damtröja och tyget är från Hilco. Lite kräsen har jag allt blivit sedan jag upptäckt Hilcotygerna när det gäller tyger, mest för att jag tröttnade på lägga ner tid på sömnad och att kläderna inte såg roliga ut efter ett par tvättar.

Jag har ju min måste-lista och i år var det Neanobelle, JNY-design, Svenska mönster och Janome.

Hos Neanobelle hade jag en stor kasse med beställning att hämta ut. Till min förfäran upptäckte jag att jag bara hade en meter Marruecos, var jag så dumsnål eller så förvirrad att jag bara beställde 1 meter? Jag behöver ju minst 2, för jag skulle sy en kofta eller en klänning till mig... så om någon känner att de vill sälja mig en meter så köper jag gärna hör bara av er till mig.

Även hos JNY-design hade jag en kasse som väntade medn en massa apor och lejon, samt att jag köpte 2 meter fantastiskt djungeltyg. Jag måste säga att djungeltyget var över förväntan. Trycket hade gott om färg vilket gjorde att det inte såg ut som om det sprack när man töjde ut det. Än en gång har Jenny bevisat att JNY-design står för kvalitet. Hos Jenny fick jag även en pratstund med ManMade, Kokalal och Gobli Gobli. Där framkom att man önskade fler barnmönster från Svenska Mönster, så nu hoppas jag att Stina har tid att göra den fina retrooverallen med luva som jag efterfrågat sedan Tweety var 2 år...

Stina hann jag inte prata med så mycket, men jag fick höra att fågeln August hade skadat sig innan mässan genom att trassla in sig i ett garnnystan vilket lett till en amputerad klo. Stackars lilla tokunge. Men jag kunde i alla fall fylla på hennes lager på söndagen så att flera kunde shoppa loss på hennes mönster!

Och så får jag inte glömma att berätta om att på lördagkvällen fick jag följa med på möte med Janome. Det var intressant och lärorikt för mig. Eftersom jag fick en anna inbiten symaskinsmänniska till bordet ska jag passa på att vidareförmedla ett litet tips jag fick av honom. "Använd alltid rätt nål". Jon berättade att det vanligaste felet när undertråden trasslar är att man använder fel nål. Detta behövde jag få utvecklat och nu ska jag försöka vidareförmedla något som jag efter 25 års syende inte hade en blekaste aning om.

Om man syr på strechtyg (som innehåller elstan) så är det viktigt att ha en strechnål. Så mycket visste jag och jag trodde att detta var för att det inte skulle bli hål i tyget. Men det är mer invecklat än så... Syr man med vanlig nål så behöver det inte bli hål, men av friktionen blir en valig nål varmare mot elastanen cilket gör undertråden statisk och då repelerar tråden och nålen klarar inte av att ta upp undertråden som den ska och sedan blir allt bara en tråkig historia med trassel på undertråden. NÅL, NÅL, NÅL... Mitt största problem är att hålla reda på vilken som är vilken, jag har en förmåga att blanda ihop dem...

Så fick jag en enda anledning till att längta tillbaka till jobbet, hon heter Janome 11000 och det kom en ny uppgradering till den. Jag vill ha den, måste ha den och bara tanken på att man kan göra snygga broderier på kläder som Odd Molly gör ökar bara mitt ha-begär. En dag ska hon stå hos mig och tillsammans ska vi göra världen vackrare!

Jag har fått en Awesome Girl Award

Det är roligt att se att något uppskattar en och det var ju ett tag sedan jag fick en Award så nu ska jag vara duktig här när Eva varit så snäll och skickat detta till mig.


Med denna award följer en uppmaning där man ska skriva 10 saker om sig själv:

1. Är 35 år gammal.
2. Jag brukar skämta om att jag lever i en Looney Tunes familj: gift med Sylvester (41) och mamma till Tweety (4) och Taz (7 mån).
3. Född i Argentina, uppväxt i Vårby Gård och sedan har jag liksom de flesta i denna stad bort på olika adresser i andra hand, sedan i första hand , för att nu känna att jag kommit till det hem jag vill leva i länge. Har nyligen flyttat till en hyresrätt i Midsommarkransen (Stockholm).
4. Mitt första handarbete var ett par korsstygnsbroderade servetter som mamma fick i julklapp när jag var 6, det var mormor som lärde mig.
5. Köpte min första symaskin med min första lön, då var jag 15 år och hade jobbat en sommar på dagis och på café.
6. Jobbar i Sveriges riksdag som brevsvarare, men jobbar lite extra på Stockholms Sycenter med att sälja symaskiner, världens bästa extrajobb!
7. Tycker om att omge mig med vänner, som barn hade jag lite svårt att få vänner så jag bestämde mig att vårda de jag fick och det har blivit några genom åren vilket jag uppskattar mycket.
8. Något jag ångrar här i livet är att jag inte läste industriell design, istället för journalistik.
9. Jag önskar att dygnet hade mer timmar så att jag hann göra allt jag vill hinna med.
10. Det bästa livet gett mig är mina underbara barn, de har lärt mig allt jag vet om kärlek.

Jag vill skicka vidare denna Award till:

Hugolle

Tilde Textil

Svenska mönster

Cecis Egna

Karins nystan

Kameran borta...

Jag kan efter flytten inte hitta kameran, vilket är supetråkigt för hur kul är det att läsa bloggar utan bilder.

De senaste veckorna har jag i alla fall ägnat mig åt att försöka packa upp allt från lådor och få till mitt nya syrum. I den nya lägenheten finns ett burspråk i anslutning till vardagsrummet där mina maskiner numera bor och en bokhylla för mina böcker, men jag märker redan att jag behöver lite lådor för mina trådar, band mm...

Veckan som kommer ska jag jobba på Sycenter så jag tänkte avsluta en massa UFOn. Jag ska leta upp kameran så jag kan lägga ut lite bilder.

Hoppas ni har tålamod med mig trots att mina inlägg blir rätt tråkiga när jag inte har min kamera.

Inredning, men först städning!

Jag är fortfarande förkyld, så jag bör hålla mig inne, men jag har inte lika mycket feber, trots att det kommer stark huvudvärk då och då.

Eftersom ni som följer bloggen antagligen redan märkt att jag är en orolig själ som måste ha något att göra varje vaken minut så har jag i alla fall hunnit packa upp lite tyger och skrubbat golv i Tweety rum. Golven där var ingen rolig historia, de ser gamla och lortiga ut så jag letade fram ett gammalt mitakelmedel jag köpt för länge sedan som funkar utomordentligt på smutsiga golv.

Historien kring hur jag köpte den är lite rolig. Det var strax före jul år 2000, min man hade fått sparken med omedelbar verkan av en labil chefredaktör på en ekonomiredaktion. (Visst låter det elakt att säga att denne man som vi kan kalla ME, var labil, men alla som haft honom som chef brukar ha mardrömshistorier om honom.) Mitt i IT karusellen när pengarna flödade i Sverige fick man sig en tankeställare. En man ringde på dörren samma kväll med en liten låda på magen. Han sålde städprodukter som var miljövänliga Vi behövde inget, men jag köpte ändå den största flaskan MIRUM allrengörningsmedel, städprodukter behövs ju alltid.

Det var inte förrän vi flyttade till Upplandsgatan som jag plockade fram den när jag skulle ge mig på de gamla slitna golven och efter att ha skrubbat med en borste så märkte jag att golvet blev några toner ljusare, utan att det luktade starkt eller golvet blev skadat. Wow, tänkte jag och har sedan dess använt den i speciella tillfällen. Men nu var flaskan nästan slut och jag visste inte var jag skulle få tag i mer.

Hittade ett nummer och chansade att mannen med lådan på magen skulle finnas kvar. Han finns!

Jag berättade min Mirumhistoria och han mindes att det hade varit första gången han var ute och testsålde. Mannen med lådan, är en entreprenör som jobbat med att utveckla saker sedan han var 16 år och jobbade på labb och han har fler produkter, men han säljer mest på cykelaffärer en produkt för cyklar. Han lever enkelt och satsar sina pengar på att utveckla sina produkter.

Sådant gillar jag! Människor som satsar allt på en dröm och jag tänker fortsätta köpa av honom. Denna gång köpte jag tre flaskor, det finns ingen anledning att använda stinkande produkter när detta funkar så bra. Jag passa på att göra lite reklam för detta lilla företag som heter Oleafont, jag har inte ångrat den där eftermiddagen då jag köpte Mirum av mannen med lådan på magen.

Nu är i alla fall golven skrubbade och den lite golvpolish på ser det riktigt skapligt ut. Brukar alltid köra ett lager golvpolish på rena golv när jag flyttar i nya lägenheter för att hålla golven fina. Tweety uppskattade att få plocka upp sina leksaker och att tillsammans med mig bestämma plats för sakerna. Jag hoppas det får honom att känna att det är hans rum och att det är roligt om det är städat och fint där. Nu ska det bara upp mimungardiner, taklampa och lite annat muminrelaterat som jag samlat på mig och som många av er hjälpt mig att samla på mig genom olika give and get!

Städning är roligt när man har tid och möjlighet att göra det noga tycker jag. I helgen ska jag avsluta vårt sovrum och under nästa vecka blir det mitt nya syrum i burspråket och vardagsrummet. Vi har slängt våra gamla soffor så det blir inte mycket TV-tittande just nu, då hinner man med mer.

Lite flunsa, lite sy och lite ljus

Jag hann skola in Tweety en dag innan jag själv åkte på influensan och i dessa tider är det stanna hemma som gäller. Min tanke var att jag skulle kunna visa lite bilder på mitt nya syrum, för i den nya lägenheten kommer jag att ha syrum i burspråket, den paxade jag redan i visningen...

Istället kan jag berätta om mina planer för syrummet. Där ska jag ha ett två meter långt bord med symaskiner på, en bokhylla med syböcker och tidningsställ, min sylampa och provdocka. Klippbordet får stå ihopfällt i vardagsrummet och tygerna får hänga i garderoberna i mitt rum, vi får se hur mycket som får plats där.

Jag trivs verkligen här. Förvisso har jag Essingeleden som går utanför burspråket, men det blir bara lite mer Buenos Aires känsla. På kvällen kan man sitta där och titta på neonskyltarna och tänka på alla storstäder man besökt fulla av neoskyltar.

I brist på symaskiner gick jag på ljusparty hos Hugolle. Vid det här laget vet de flesta att Anna och jag träffades på mammagruppen för ett par år sedan. En annan mamma från mammagruppen har börjat sälja Party Lite och Anna brukar ha ljuspartyn hemma hos sig, hon är såld på doftljus. Själv är jag rädd för bränder och ljus associerar jag till bränder så jag har hållit mig borta från ljuspartyn, men mitt i flytten och med för mycket att göra var det en befrielse att komma iväg och... jag blev helt såld på alla dessa fantastiska ljus och ljushållare. Gissa, nu ska jag prova på att sälja. Jag ger det 2 månader och märker jag att det inte funkar så lägger jag ner. Vill du ha en visning hemma så hör gärna av dig. Värdinnorna får fina presenter!