tisdag 29 maj 2007

Trött så att jag går sönder

Vilken natt! Först fängslades jag av Stieg Larssons bok och somnade inte förrän vid ettiden. Klockan 03 väckte Tweety mig, han var pigg, ville leka och bröt ihop när jag förklarade att det var sovadags.

05.30 väckarklockan ringer och jag bestämmer mig för att sova en stund till, men kan inte somna om, så jag går upp och ställer mig på vågen, det är bara att konstatera att vågen stått stilla den senaste veckan, trots kämpande och inte blir det väl bättre av att åka till NY.

söndag 27 maj 2007

Mors dag

Tweety väckte mig med pussar och physsalis. Det är nämligen han godis och han tar förgivet att alla älskar det, som tur är älskar jag det och jag älskar honom, så trorts att jag inte riktigt gillar att man stoppar saker i min mun så fick det gå an.

 

Senare fick jag en bok. Jag har velar ha Stieg Larssons "luftslottet som försvann", men känner att jag först måste läsa "Flickan som lekte med elden". Nu fick jag den och det är skönt att ha bra läsning till flyget också, om jag inte även sträckläser denna bok.

 

Efter frukost tog vi en cykeltur, jag ville köpa en bok till Tweety, han ska vara veckans kompis och måste ta med sig sin favoritbok, favoritleksak och favoritlåt. Boken är "jag kan köra alla bilar", han är nämligen biloman, men den har vi lånat på biblan så den vill jag inte lämna på dagis. Bibliotek, ni vet sådant som vi som barn besökte för att låna böcker. Numera köper alla böcker, men för familjer som oss är det bra med bibliotek för jag vill inte äga alla böcker vi läser, eftersom då finns risken att vi snart måste flytta ut för att böckerna ska få plats. Låten blir enkel, i bästa retrostil är det sången om "Yllet" från kåldolmar och kalsipper som Tweety älskar och bilen är en grön plåtbil som han brukar lasta full med smurfar och köra omkring med.

 

Efter cykelturen var det min tur, jag ville ge mig själv en tröja i mor dag present. Sökandet började på MQ. Där hittade jag en Stockholm modell som jag bara älskade. Stockholmskläder brukar mina H-kupebröst rymmas i, men de hade bara XS kvar och det skulle aldrig gå utan att hela jag skulle känna mig som om jag hamnat i tuttekoncentrationsläger och hela tröjan skulle åka upp över magen och visa mina förhatliga flytringar som vuxit sig fast efter graviditeten.

 

Gick vidare till Vero Moda och fann en snygg tröja, men den fanns bara i XS och S, det var bara att söka vidare och jag hamnade på tråk-Lindex. Där fanns det mycket kläder, det var snudd på omöjligt att titta på kläderna eftersom de var så tätt packade. Döm an min förvåning när jag bara hittade XS, S och i enstaka fall M storlekar. Så mycket för mina tappade 5,5 kilon, jag som trodde jag skulle kunna hitta ett enda roligt plagg, men tji fick jag. Tålmodigt gick jag vidare till supesize storlekarna. Jag undrar varför de stora storlekarna alltid är av mörkare tyger och skulle de vara färg i dem så ser de ut som cirkustält. Om man nu har stora storlekar, varför måste det vara så fula? Man känner sig mobbad bara man ser dem på en galge. Fult var bara förnamnet! Vilken tur att jag har min söta lilla Babylock hemma som overlockar så fint att jag kan sy det jag vill ha själv. Än en gång vände jag hem med plånboken orörd och en stor kasse full av vemod. Vi tjockisar hör inte hemma här om vi inte finner njutning i att folk på gatan skrattar åt oss i hawaiiskjortor eller väljer att ignorera oss i våra grå, svarta eller bruna kläder.

 

Kläder talar ett eget språk och våra modeskapare talar att vi som inte har långa slanka figurer är mindre värda. Fast min Tweety är värd varenda grams övervikt, hans morgonpussar får mig att glömma all världens modeskapare!

fredag 25 maj 2007

Två böcker

Jag har den senaste veckan läst två böcker, båda bestod av korta historier, den ena så dålig att jag började fundera på hur någon bokförläggare med någon som helst respekt för läsarna kunde gr ut sådan skit. Det handlade om Jonas Karlsson och "Det andra målet", efter att ha läst boken undrar jag fortfarande vad den handlade om? Det enda jag kan hålla med förläggaren om är att namnet säkert säljer så, rent ekonomiskt går nog förlaget runt, men aldrig att jag skulle rekommendera den eller köpa en till bok av Jonas Karlsson.

 

Den andra boken var en bok som jag förväntade mig skulle vara urtråkig, men vi har en bokcirkel på jobbet och jag tänkte att då får man passa på att läsa det man aldrig skulle kunna tänka sig läsa. Det handlade om Margareta Strömstedts "Natten innan de hängde Ruth Ellis". Mina fördomar sa mig att det skulle handla om en bok an en präktig fru som varit gift med en gammal chefredaktör och råkade vara mamma till en av de mest romantiska balladkompositörerna Sverige har.

 

Jag måste säga att jag fått omvärdera mina åsikter. Hur en självbiografi kunde bli så spännande att jag sträckläste den på en eftermiddag, hur hennes bok lyckades fånga mig totalt förundras jag fortfarande över och vilken klockren stilist hon är. Kapitlet om hur det var att bli mamma för henne fängslade mig helt, hur barnets liv svävar mellan liv och död, ensamheten när man bor i Lund och har en man som gör karriär i Stockholm. Den ensamhet som bara en mamma med en nyfödding kan känna när mannen lämnar hemmet för första gången efter barnets ankomst, men i hennes fall så mycket ensammare och mer utsatt. Margareta berättar en hel del om karriär, ensamhet, tvåsamhet och stunder i livet, de ögonblick som man vill fånga upp och ta med sig för alltid. Jag rekommenderar hennes bok varmt!

torsdag 17 maj 2007

New York, here I come!

Telefonen ringen, det är lillebror som undrar om jag har lust att följa med till New York. Han ska dit om två veckor och jag får följa med!

För en mamma vars stora glamour består i all bläddra i modetidningar och som inte satt sin fot på ett plan på över ett år (och då var det studieresa med jobbet) känns det som lyx! Jag känner mig som askungen när hon skulle gå på bal och jag har inte heller några kläder, men det får jag väl fixa bara.

Så Mood fabrics, Paron och övriga Fashion District håll i er här kommer jag och jag vill bli imponerad! Jag vill frossa i designertyger, något som inte ens finns i Sverige. Jag lovar att berätta om allt när jag kommer hem. Nu hänger allt på att min chef vill ge mig ledigt den fredagen jag ska vara borta.

tisdag 15 maj 2007

Mutad av La Redoute

I går kväll ringer det hos mig och någon frågar efter mig i luren. De ringer från La Redoute och jag börjar bli imponerad över vilken omvärldsbevakning de måste ha om de hittat min tidigare blogg om varför jag inte handlar hos dem.

Men icke, de erbjuder mig 30% rabatt på hela sortimentet och 40% på den dyraste varan. Det låter spännande så jag plockar fram den förnedrande katalogen med pinniga kvinnor och börjar leta, följande hittar jag som jag kan tänka mig beställa:







Men gissa vad, deras storlekar passade inte för en fransk 44=42 i Sverige och jag vet inte var mina 95,2 kilon skulle få plats.

Det enda som passade och jag vill ha blir det här: Så trots rabatt och överseende med diskriminerande priser så blir det inget av… När La redoute börjar ha kläder som även vi tjocka människor kommer i så kommer vi tillbaka. Vi vill ha snygga kläder, inte känna oss illa till mods när vi läser modekataloger!

söndag 13 maj 2007

Schlager förenar

Att grannländer glömmer gammalt groll och röstar på varandra en gång om året är förvisso gulligt, men kom igen! Hur förutsägbart blir det inte när:
 
Estland-Lettland-Litauen-Ukraina-Ryssland-Vitryssland,
 
Grekland-Cypern,
 
Serbien-Makedonien-Bosnien osv...
 
Norden ger varandra tolvor!!!
 
Men grattis Serbien, min favoritlåt! Lesbisk kampsång åt folket. I love it!

lördag 12 maj 2007

Sverige vinner inte...

…om det sista framträdandet räknas. Jag menar... det var inte The Arks bästa framträdande, men jag håller tummarna. Jag älskar Ola Salo, han har en utstrålning som slår det mesta.

Värt att nämna är Frankrikes kläder, för en gångs skull han man lyckats klä männen i glamour kläder som inte är glittriga sparkdräkter. Men så har de Jean Paul Gautier som designer och det slår The Arks MQ-reklam, med hästlängder. Frankrikes bidrag skulle jag vilja kalla en fransk kopia på The Ark.

Lettland spelar i en division för sig, höga hattar, jeans och de lyckas med något jag inte trodde var möjligt och det är att få italienska att låta som perfekt klingande finska.

Min son Tweety 2 år fastnade helt för Ukraina, efter en och en halv minut sjöng han med och följde med i ziben-ziben-hejaropen! Några sekunder senare började han dansa runt som en exalterad hatti-fnattt!! Tweetys tolva går alltså till Ukraina.

Killen som sjunger för Armenien är vad jag kallar SNYGG! Fast låten… nej. Jag har alltid tyckt att just Armenier är vackra (det höll även min gamla kollega Susan med om).

Så får man inte glömma att ge Rumänien lite poäng för att de verkar så sympatiska.

Flygvärdinnorna från Storbritannien fick mig att skratta så att jag nästan trillade ur soffan, min lillebror jobbar nämligen på kabin åt nordens största flygbolag, det gör även hans sambo. Dessa sångerskor utklädda till flygvärdinnor som åmar sig mot rullvagnen och visar nödutgångarna vad en perfekt parodi på flygvärdinneyrket! Gissa om jag har drivit med min bror!

Detta är min schlagerblogg tillägnad männen!

torsdag 10 maj 2007

Favoriter som inte nämndes

Moldavien, jag älskade hennes video men blev lite besviken på scenframträdandet.
Holland, en gammal traditionell schlager!
Ungern, var såå bra! Synd att hon tog med sig vägskylten istället for scenkläderna. Förhoppningsvis går hon vidare och får en ny chans på lördag.

Och än en gång, vad jag gillar Serbiens låt!

För att undvika missförstånd så gillade jag slovenskan och hennes scenkläder, jag visste bara inte att man kunde likna gothen Nemi så mycket.

Mina favoritsemifinalister

Så var det dags för kvalet till ESC och många låtar är enligt min mening inte riktigt bra och en del får lite pluspoäng för den coola stilen som Slovenien som lyckades hitta Nemi på någon krog och skickade dit henne.
Mina favoriter är dock:
Serbien, sångerska lika rund som jag fast vilken röst!!!
Andorra, unga småpunkare som vill rädda världen och ser så gulliga ut att man vill adoptera hem dem son stotrbrorsor till Tweety.
Island, nostalgihårdrockaren inklippt direkt från 1989.

Varför jag inte handlar på La Redoute

Jag brukar få La Redoute katalogen hemskickad och gillar deras kläder. Det har hänt att jag har handlat kläder till Tweety och min make. Men till mig själv handlar jag inte och detta är av princip, jag är nämligen emot diskriminerande priser, i mitt fall handlar det om att för oss som behöver de större storlekarna slutar prissumman på något helt annat än man hade tänkt sig. När varje plagg blir ca 20 kr dyrare så är man snart uppe vid flera hundralappar, i synnerhet som det är franska storlekar på plaggen så en storlek 38 egentligen är som en svensk 36. Det är tråkigt att man ska känns sig diskriminerad bara för att man inte fått en Barbiedockas kropp. Man kan undra om diskrimineringsombudsmannen skulle åta sig ett sådant fall, med tanke på att man anser att tjejtaxa på taxi och herrklippning hos frissan är diskriminerande.

onsdag 9 maj 2007

Klädd som en drottning

Måste man vara fransk presidentkandidat för att klä sig som en drottning. Trots att hon för min smak använder mycket svart och vitt så är hon elegant som en drottning. Bäst gillar jag Ségo i rött, men det skulle vara roligt att se henne i rosa ibland.

Kvinnor i den politiska eliten brukar sakna just denna känsla för elegans när de klär sig. För en tid sedan såg jag Filippa Reinfeldt på "Dagens samhälle", hon var klädd i en brun klänning av märket Stockholm från JC. Samma klänning kan man se bland mingelbilderna på socialdemokraternas kongressfest. Men JC fällan har fler politiker gått på tidigare, själv brukade jag hänga på låset förr när JC lanserade sin kollektion och köpa först, tills jag köpte en svart omlottklänning med röda blommor som det sedan visade sig att både riksdagsledamöterna Lena Hallengren (fd. minister) och Maryam Yazdanfar hade köpt. Numera hänger den i min garderob och samlar damm.

Det finns förresten en minister som klär sig ganska snyggt, det är Lena Adelsohn Liljeroth, snyggt, lite bohemiskt men inte i klass med Ségolène Royal. En minister som inte varade men klädde sig supersnyggt var Maria Borelius, fast hon hade väl råd och goda råd.

tisdag 8 maj 2007

Mode, kläder och sömnad

Jag började skriva denna blogg för att skriva om min viktminskning. Men varför vill man bli smal? För att må bra! Hur vill man må bra, själv vill ju inte dö i en hjärtinfarkt innan jag fått se min son växa upp, fast den faran är för svår och skrämmande att ta till sig.

För mig skulle det vara roligt att kunna gå in på butiker med snygga kläder och kunna prova plagg utan att se ut som ett helt kylskåp. Kläder är kul och det är svårt att hitta snygga kläder när man är överviktig. Det är bara min kollega Linda som klär sig snyggt och fantasifullt trots att hon inte ser ut som en pinnig fotomodell, fast det kan bero på att hon har en sådan utstrålning att hon blir vacker vad hon än tar på sig!

Min övervikt har fått mig att utveckla mina sömnadsfärdigheter, köpa de tyger jag gillar och skapa! Därför kommer jag att dela med mig sytips, visa roliga saker man kan skapa med symaskiner och visa lite finesser som man kan göra med specialpressarfötter. Jag kommer att skriva om kläder som jag gillar och hoppas någon kan inspireras av min blogg.

På kul

så försökte jag räkna ut piontsen på den GI rätten som Metro hade i dag. Det var ju ca points per portion.

Man förundras över hur olika metoder kan ge resultat för olika människor. Själv följer jag viktväktarna eftersom de givit mig resultat tidigare.

Vilken dag!

Möte med mitt arbetslag och chefen hade med sig fika. Bullar från seveneleven och jag tycker inte de är goda så jag hoppade.

Sedan hur mycket jobb som helst, inte så att man hinner tänka så mycket emellan.

måndag 7 maj 2007

Det viktigaste

Jag glömde ju att säga, jag cyklade även idag till Norrviken med Nettan och vi har fått her cykeltiden med nästan 10 minuter, det betyder vär att vi är snabbare och kör med intensivt, kanske kan jag nu räkna pointsen som hög intensitet... fast tänk om det inte är tillräckligt hög intensitet och jag äter upp points som jag inte bör?

Jag får fortsätta skriva upp som medelintensitet och tappa ca 3 poits utifall att.

Fiffig fot

Att sy passpoaler är ganska enerverande, men jag har ju en bra Babylock Evolve symaskin som med hjälp av en specialfot fäster, och gör ett snyggt avslut.


Den har som en liten kanal som gör att man kan vika bandet kring en tråd och fästa fästa mellan två tyger samtidigt. Fast jag brukar göra det på två steg: Först gör jag en passpoal och sedan fäster jag den när den är färdig.

Så här ser den ut och nu kan se på jackan (längre ner) hur ett färdig plagg ser ut med passpoal, jag tycker den liknar Tweetys vindjacka från POP.

Vindjackan

Detta med ursäkter hött på att bli mitt Waterloo igen. Cyklingen till Norrviken präglades av motvind och jag började hosta.

Jag behövde alltså en vindjacka, vindjacka har inte varit min melodi, faktum är att jag aldrig ägt en sådan. Jag tycker stickade koftor, kappor och modejackor är snyggare. Så jag hade att välja på att sluta cykla eller skaffa en vindjacka. Min redan ansträngde ekonomi klarar inte riktigt att mina sportiga utfall så jag kom fram till att jag skulle sy.

Hur syr man då en vindjacka. Mönster hittade jag, men vilket tyg?

Gick på Olssons tyger och köpte 3 meter tyg för ca 30-40 kronor, foder och dragkedja på Dollys för 30 kr/st och slutligen ville jag ha reflexpasspoal. Att folk skulle bli så häpna när de fick höra vad jag sökte hade jag inte förväntat mig.

På Panduro visste tjejen som jobbade med tyger inte ens vad en passpoal var!!! Hon hade aldrig hört ordet passpoal. Jag kände min lite som om hon behandlade min som om jag hade hittat på ordet själv. Det kan ju vara det faktum att jag är tjock och dessutom svartskalle som fick henne att behandla mig som en total idiot. Hon förklarade minsann att reflexer det var något som hängde ”där” det andra hade hon inte ens hört talas om att det fanns. Hmmm, med sådan attityd är det inte konstigt om man inte kommer tillbaka som kund. Så här ser i alla fall en reflexpasspoal ut! Jag fick köpa bred reflexband och snöre och sy själv! Resultatet blev jag väldigt nöjd med, trots att reflexbandet kostade multum, 68 kronor metern fick jag ge!

Resultatet ser du nu.

onsdag 2 maj 2007

En veckas semester

och därmed inget bloggande. Men bantningen fortsätter...
Ingen alkohol till Valborg eftersom Tweety 2 år inte ville somna och jag vill inte dricka när han är med.
Jag har gjort mitt val när det gäller alkohol, jag dricker bara mosserande eftersom jag inte gillar vin, blir för full av sprit, har tröttnat på cider och får för mycket bröstmjölk av öl. Ja, min mjölkproduktion har inte velat sina trots att jag inte har ammat på 1,5 år. Kvar blir champagne och det är så dyrt så jag dricker det sällan.

Vägning i dag! -0,5

Min totala viktnedgång är nu 3 kg, jag har fått en stjärna och ska ringa och boka klipptid. Nu är det bara 33 kg kvar att gå ner viskar Ior i mitt öra, men jag försöker undvika att lyssna på honom.