lördag 30 juni 2007

En annurlunda brölloptårta

Min väninna Teresia skulle gifta sig idag och hon har alltid haft en bestämd idé om vilken sorts tårta hon ville ha. Det skulle inte vara någon vanlig brudtårta, utan en bok med bilder och viktiga datum i deras liv.

Jag gillar människor med egna bestämda ideér, jag är själv en sådan människa, fast jag måste erkänna att jag var tveksam till om det kunde bli snyggt, men nu var det inte jag som skulle gifta mig så jag gjorde det hon ville och jag tycker den ser ut som en scrapbook, det blev helt ok tycker jag, ovanligt men snyggt och roligare än en vanlig traditionell bröllopstårta.



Tack Tesa och Magnus för att jag fick göra er bröllopstårta!

onsdag 27 juni 2007

Söker...

Med ljus och lykta efter dubbelhäftande textiltejp. När jag frågar efter detta i tyg affärerna tror folk att jag blivit komplett bindgalen. Vad är det kvinnset frågar om? Har hon inte lärt sig att man nålar, limmar eller fållfix.

Vad ska man säga, vilja korkade amatörer det finns som jobbar på olika tygbutiker. För det första behöver jag inte bli ifrågasatt, jag vet vad jag gör, för det andra om alla nu vill veta varför så kommer hela historien här:


Jag ska sy en sjömanskostym till Tweety. Jag ska ha 3mm vitt band (5mm band blir för brett) och den som någonsin försökt att nåla fast 3mm band och sedan sy på det vet hur svårt det är att få det rakt. Därför sätter man fast det med tejp först, sedan syr man bara över med raksöm. Hur svårt kan det vara att fatta?
Nej, lekmän tycker till, alla har ett eget råd. Skulle det inte vara bättre om någon ville fråga: Jag har inte men jag skulle kunna ta in det. Jag har ringt runt till i stort sätt alla affärer som finns i Stockholms Gula sidor. Bara en bemötte mig trevligt och gav mig råd, det var Sidencarlsson och bara en hade dubbelhäftande textiltejp, det var tygaffären på Hornsgatan, fast de hade bara 6 mm brett. Jag får väl köpa det och klippa till det själv. Vad ska man göra?

måndag 25 juni 2007

Mördarsnigelsommar!

Jag känner att hela min kropp är i uppror, jag står still i vikt eller enligt min våg hemma har jag gått upp 0,3 kg. Nu brukar min våg visa ca 0,5 kg mer än viktväktarnas, men nu är det den jag har att leva efter och även om jag gått upp 0,2 kg så är det extremt lite.

Så det blev till att cykla till Norrviken i morse, jag måste börja gå ner i vikt igen och det känns så motigt när man inte längre rasar i vikt, trots att man följer programmet till punkt och pricka. Det är väl bara att ta nya tag!

Nu till mördarsniglarna, det fullkomligt kryllar an dem. Jag ser dem på backen när jag cyklar men jag klara inte av att döda dem, så jag rekommenderar er som bor i Sollentunatrakten och har fina väkter att se upp!

Som att kliva in i 80-talets Östeuropa

Vi var nog flera som igår besökte ICA eller Konsum och insåg att vi fick ändra i middagsplaneringen eftersom hyllorna gapade tomma. Det var som att plötsligt kliva in i en 80-talsfilm av Östeuropa. Man undrar hur lätt det kunde vara för en kvinna att viktväkta i Östeuropa, fast å andra sidan kanske det inte fanns så mycket gottis heller. Jag mötte flera som jag känner och alla vi irrade runt som vilsna tokar i jakt på middagsmat. Själv var jag borta större delen av midsommarhelgen och tänkte aldrig på att man skulle behöva buffra upp till efter midsommar, jag tänkte är det öppet så finns det varor.

Man funderar hur inköparen på vår icabutik tänker? Har han aldrig räknat med att folk behöver mat även efter midsommar och då gärna snabblagat form man orkar inte ställa sig och göra storkok på en varm söndag. Ja, ja… vad ska man säga. Ni skulle kunna sälja mer om ni planerade era inköp bättre.

söndag 24 juni 2007

Gräsänka

Har lämnat man och barn hos min mamma och åkt hem för att börja på en bröllopstårta jag ska göra till helgen som kommer. Det är min väninna Theresia som gifter sig och vi har pratat i flera år om att jag skulle få göra den. Det kommer att bli roligt och jag ville passa på att göra tårtbottnarna nu i helgen så det inte blir så stressigt på fredag. Det har blivit lite av en vana att jag går dop och bröllopstårtor till vänner och bekanta om de vill. Det känns som en roligare present än en pryl eller pengar som det verkar som de flesta önskar sig nu för tiden.

 

Jag kan inte minnas när jag var hemma ensam sist, det kändes lyxigt i går. Jag bakade och satte igång med Tweetys sjömanskostym till bröllopet nästa vecka, på kvällen hyrde jag film och tittade länge på TV. I dag börjar jag sakna dem och känner ett otroligt behov av att veta när de kommer hem. Varför detta kontrollbehov? Jag vill tro att det är praktiskt att veta hur långt jag kommer på mina projekt innan de kommer hem, men sanningen är att jag saknar dem.

torsdag 21 juni 2007

Sommarprojekt

Nu börjar det närma sig till det som ska bli sommarlov för mig och jag behöver semester mer än någonsin. Just nu har jag mycket jobb, medan Karin är på semester och lite krafter kvar.


Jag behöver semester! Men vad gör man i sommar då? Jag är en orolig själ som inte orkar vila så jag ska sy, läsa och göra tårtor.


Min man säger att jag har en konstnärlig ådra och jag gillar att göra överdekorerade tårtor. I sommar ska jag gå och lära mig lite hos Stockholms (enligt min mening) duktigaste tårtmakare. Det får bli mitt sommarprojekt och jag tänkte lära ut lite tips och trix, ni vet hur man gör blommor i sockerpasta (jag är helt hopplös på mandelmassa) och lite annat roligt. Jag hoppas att ni har tålamod med alla mina projekt.


I dag har jag lärt mig att göra prästkragar! Se färdigt resultat.


tisdag 19 juni 2007

Länkar till andra bloggar

Jag har tidigare inte vetat hur denna blogg skulle utvecklas, men nu har jag i alla fall bestämt att jag ska börja länka till andra bloggar jag gillar. Till vänner och till andra vars bloggar jag gillar att läsa.

Först ut blir Karolina Lassbo, alias Glamourprinsessan och min väninna Ewa som flyttat till Italien. Jag ska även ta mig tid att söka nya intressant bloggar om kampen mot övervikten, sömnad, tårtor och annat jag gillar!

Dags att sy byxor

För en tid sedan sydde jag min första vindjacka och den har jag använt flitigt. Jag trodde sommaren var här för gott, men efter söndagens regn upptäckte jag att så inte var fallet.

Igår morse vaknade jag av telefonen. Min cykelkompis Nettan stod och väntade vid kiosken och det pinsamma i historien var att jag hade glömt! Aja-baja på mig! Jag fick helt enkelt cykla lite senare, annars skulle samvetet plåga mig hela dagen. Viktminskningen har gått väldigt trögt sedan USA resan och det är nog inte det jag åt där utan det jag ätit sedan jag kom hem som gjort att jag stått still i två veckor. Vägningen imorgon kommer inte att bli någon rolig historia.

Cykling i rusket med cykelbyxor var inte kul, å en sidan fick jag åka slalom mellan sniglarna som var ute och luftade sig, å andra sidan trodde jag att mina ben skulle förfrysa. Så jag kom hem och bestämde mig för att ta fram det där svarta poplintyget jag köpt på Olssons tyger och klippa till det. Jag har funderat på om jag ska ta lite bilder och göra en steg för steg guide på hemsidan, men det blir hog svårt denna gång eftersom allt är svart och det blir svårt att få till bra bilder när allt är svart. Jag får ta det nästa gång.

Nu vet jag vad jag ska göra denna vecka!

måndag 18 juni 2007

Pacific Trimmings Inc.

Sytillbehör som du inte ens trodde fanns finner du på Pacific Trimmings Inc. Där finns alltifrån regnbågfärgade overlocktrådar för 6 $ till blommiga knapar från Italien, fast billigare än du hittar den i Stockholm.

De ligger på 218 West, 38 th Street, NY



Band, trådar, knappar, resår, väskhandtag i olika former och en hel del stora billiga broderitrådar som jag tyckte var ok i pris (fast jag har ingen broderi maskin ännu så jag vågar inte ge proffsutlåtande). Det verkade vara ett familjeföretag med trevligt folk.

Där shoppade jag blommiga knappar som är svarta eller vita beroende på vilken sida man har uppåt. Himla användbart och självklart köpte jag den regnbågfärgade tråden, det skulle visa sig att personalen i tullen skulle bli helt livrädda över mina trådrullar när jag skulle passera säkerhetskontrollen. Vad ska man säga, tullpersonalens rädsla vet inga gränser…

Match feather

Roliga band, blommor och annat tingel-tangel hittade jag på Match Feather
224 West, 38th Street

Även där gällde överdisken regeln, men kvinnan bakom disken var lite intresserad av kunderna i alla fall. Jag sökte reflexpasspoal men hittade inte det. Så jag gick vidare. De delade förresten dörr med C&C Botton Inc. Fast de jobbar inte ihop på något sätt.

C&C Botton Inc.

Visst är det roligt att hitta roliga knappar som inte kostar en hel förmögenhet.
Min åsikt är att det finns ett för litet knapp utbud i Stockholm. Hittar man lite snygga knappar utanför standard så får man gå långt och det är inte säkert att man hittar samma knapar igen.

Därför sökte besökte jag C&C Botton Inc.
En lite affär med över disken service vilket visade sig vara mycket jobbigt när man inte har ett barns felfria syn. Ganska snart tappade jag lusten att fråga på. De som jobbade där verkade inte heller vara så engagerade utan satt mest och såg uttråkade ut. Där slösar jag inte min tid igen.



Mood, känd från TVs Project Runway

Tänk er att gå in i en vanlig port, som ett större kontorshus med utgång mot två gator. Hissen körs av en gammal farbror som trycker på knappen och ser till att det är ordning i åkandet. Rätt gulligt, i Sverige hade vi nog redan rationaliserat bort gubben och skickat honom i pension, men jag gillar att inte alla länder ser på saker som vi i Sverige, det är väl därför vi reser, för att fundera på hur andra tänker och gör.

På tredje våningen öppnas våningen och vi kliver in i ett gigantiskt vardagsrum med tyger från golv till tak. Att jag kommer att tänka på ett vardagsrum beror nog på att man kommer ut ur hissen och där finns en ytterdörr som leder in en i en ny värld. Där står rullarna tätt hoppackade och det finns så mycket att det tar nog en hel vecka att finna någon struktur i ordningen.

Personalen ser upptagen ut hela tiden, jag vet inte om det har med konceptet att göra. En annan sak som slår mig är att personalen ser rätt ”arty” ut, som om de kom direkt från någon tillskärarakademi eller designerutbildning.

Till slut ber jag om hjälp och världens med hjälpsamma och gulliga tjej hjälper mig. Det känns som om hon kan svaret på alla frågor man vill ställa. Jag berättar att jag bor i Sverige och hon erbjuder mig att tillsammans med en person ur personalen göra provkartor så att jag enkelt kan beställa tyger vid senare tillfälle. De gör dubbelkartor och behåller en, sedan behöver man bara maila sitt namn, kartnummer och tygnummer så vet de vad man vill ha. Himla fiffigt! Men smakar det så kostar det. Tygerna kostade från 15$ och uppåt per yard och eftersom de flesta tyger är designertyger (även om de flesta är för oss i Sverige okända designers) så lägger de på en saftig summa. De stora designer tygerna kostar allt ifrån 50$ yarden, så en vanlig klänning för en tjockis som jag går på en smärre förmögenhet om tyger ska vara Oscar de la Renta.

Adress och öppettider
225 West, 37th Street
Mån-Fre: 9-19
Lör: 10-16

Jag tog tyvärr inga bilder eftersom jag blev lite stressad och snurrig av alla intryck på Mood.

måndag 11 juni 2007

Paron Fabrics West

Är man ute efter tyger av fin kvalité, i mitt fall var det designertyger i siden jag sökte så kan detta vara ett hett tips.

Det finns mycket, så har man inte en hel dag på sig att undersöka utbudet så kan det vara bra att titta på deras hemsida först.

Deras öppettider är kan vara bra att veta då de stänger före klockan sex:
Må-On 9-17.45
To 9-19
Fr-Lö 9-17.45


Det är en ganska lugn butik, något mindre är Olssons tyger men med mycket större utbud och med en annan sevicegrad, det vill säga att man behöver inte köa i en kvart för att få hjälp. Om man som jag gillar att bara plocka fram ett tyg och fråga ”kan du hitta ett passande foder till detta eller något snyggt att kombinera till denna tygbit?” och få hjälp av prsonal som vet var allt finns så har man kommit rätt.

Jag har läst på sysidan att någon tyckte personalen var efterhängsen, själv satte jag dem på arbete och tyckte jag fick bra hjälp och slapp den ständiga repliken man brukar få höra i Sveriges större tygbutiker ”vi har inte, vi vet inte och kom tillbaka om en vecka”. Det kändes som att kvinnan ville sälja, men hon ville även att jag skulle bli nöjd.

Pruta behövdes inte, jag fick rabatt utan att fråga om det. Till exempel fick jag på ett Armanityg som kostade 30$ metern, rabatt på 5$ per meter, när man köper ett längre stycke så blir det en slant. De tar inte heller ut någon avgift om man betalar med kort, vilket när alltid bör fråga om i förväg på olika affärer i USA.

Det tog inte många timmar innan jag var tillbaka på samma affär för att sätta sprätt på ännu mer pengar. (Morgonen därpå stod jag och hängde på låset).

Åker jag till Manhattan igen så kommer jag att besöka dem igen

fredag 8 juni 2007

Fashion District, sömmerskornas paradis

Allt tillverkas inte i USA, men det mesta finns nog att köpa där och gillar man att sy så är det "Fashion District" man ska bege sig till.

Där jobbar designerna från Project Runway, de köper sina tyger och assesoarer. Jag blev till och med imponerad över att de hade ett informationsceter som sååg ut så här:
Inte långt ifrån den satt en skräddare och sydde på din maskin.
Allt var så talande och trots att det var stäng när jag gick förbi infocentret så slog det min att detaljen var klockren.

torsdag 7 juni 2007

Hotellet

Som faktiskt existerade, låg längst ut på New Jersey, med utsikt mot Manhattan! Så här såg det ut här vi klev av bussen från flyget vid hotellet.Trettio grader varmt var inte heller illa!

Personalen som möter oss är trevlig, långt ifrån fru Martinez attityd, det slår mig att det nästan bara jobbar män, men vad bryr jag mig, så länge de är trevliga.

Rummen var jättefina, stora sköna sängar och utsikten från fönstret var som ett vykort. På dessa sängar sover man när fötterna värker av alltgåendet i Manhattan.

Sedan var det tygaffärer som gällde, fashion district nästa!

Möte med Fru Martinez

Väl framme så är det passkontrollen som väntar.

Jag hade väntat mig flera bulldoggar som skrek till en ”hör upp, kö till höger!” och sådana tillrop. Man förvånas av lugnet. Detta ända till jag träffar kvinnan i tullen. Martinez heter hon och då förstår jag att det är hon som är bulldoggen.

En bastant kvinna som beter sig överlägset och elakt. För mitt inre undrar jag vad det är för något som får henne att provoceras just av mig, kan det vara att vi är lika tjocka, men hon har makt?

Hon påpekar att jag angivit en falsk adress till mitt hotell och att där inte finns något hotell. Hmmm… jag kan inte veta om hon har rätt eller inte, men jag litar på att min bror vet var han bor, han reser ju ändå till NY ganska ofta på jobb. Men min bror och hans kollegor är inte med, den går igenom där kabinpersonal gör.

Fru Martinez mest bevingade mening är ”Så, du vet inte var du bor och du vad du gör här, vad gör du i det här landet?” Vad svarar man på detta? Jag svarade med min mest brittiska accenten ”Ursäkta?!”

Följande fråga blir: Vad ska du göra här? ”Shoppa!” Svarade jag och hade stor lust att tillägga bidra till den amerikanska statskassan som betalat ut din lön, fast jag vet väl bättre än att säga allt jag tänker. Man vill ju inte hamna på Guantanamo bara för att fru Martinez har en dålig dag.

Kära fru Martinez, med din attityd kommer USA:s turistnäring att dö ut!

Jag är inte terrorist

Innan vi landar får alla, inklusive jag fylla i en försäkran om att jag inte knarkar, inte är brottsling, spion eller terrorist. Frågan blir lite tvetydig vad ska man svara:
Min drog heter god mat, klassas jag som knarkare då?
Jag känner mig som en brottsling när jag ska åka in i landet för att bland annat äta, det blir knarka…
Jag har spionerat på mina julklappar när jag var liten och jag antar att Tweety tycker att jag är en terrorist när han åker in på rummet efter att ha betett sig illa. Så vad är jag?

Jag är nog inte terrorist i den bemärkelsen USA menar, men frågan är om en riktig terrorist skulle skriva det? Skrattretande!

På väg!

Resan från Malmö börjar med tåget över bron. Vilken känsla at frihet!

I Kastrup möter min bror sina kollegor och en av killarna han arbetar med har också med sig sin storasyster. Kia heter hon och är jämngammal med mig. Även hon har en lite pojke och det tar inte lång stund innan vi hittar varandra.

Dessvärre finns det inga lediga platser på planet så det får bli stå plats… nej nu skämtar jag ju! Vi får åka i besättningens viloplatser. Det är som ett litet rum som man kan stänga igen med stort benutrymme och möjlighet till att ligga raklång.

fredag 1 juni 2007

Stockholm-Malmö i sandaler

Torsdag 21.30, har försökt natta Tweety, men han vill att jag sticker, jag ska ju upp i himlen... tar bussen 21.35. Nattåget går 23.05, men det är bra att vara ute i tid och tur är väl det för brorsan har bokat sittplats på nattåget och det vimlar av folk, speciellt unga backpackers.

Jag grämer mig över att jag aldrig tågluffade och nu har jag blivit för gammal och bekväm. Det blir så fullt i vagnen att folk som inte har förbokade platser ligger utmed gångarna i sovsäckar. Jag sitter obekvämt, men känner mig lyckligt lottad med min platsbiljett. Fy min tjocka kropp och min ålder är inte gjord för detta.

Vi 4 tiden anländer vi till Hässleholm och snål-SJ har stängt av värmen. Jag har varm tröja, men håller på att förfrysa benen och fingrarna känns stela av kyla.

06.45 Äntligen Malmö, jag älskar Skåne.

Nu far vi till Kastrup. Min bror och jag!!!