torsdag 28 augusti 2008

Småpåvarna, var kommer de ifrån?

Alla dessa människor som blir riktiga diktatorer så fort de får makt över en lokalnyckel.

I dag skulle jag hämta ut nyckeln till lokalen där vi ska sy i helgen. Vips så kunde jag inte hyra den längre för nu höll de på och målade om...
"Det skulle ni ha informerat i tid, jag bokade lokalen för över ett halvår sedan" svarade jag.
"Ja, men vi kunde inte veta det" svarar nyckeltanten. Näe, kanske inte men är det mitt problem?

Sedan vill hon inte hyra ut lokalen för att vi ska ju sy och inte ha fest. "Ja, men det berättade jag ju om redan när jag skulle hyra lokalen", svarar jag.
"Ja men nu är det så här och jag går inte med på att du har din business här", nu börjar kärringen gå mig på nerverna, när blev en syjunta business? De flesta av oss syr för att vi inte har råd att köpa en kappa för 3000:- kronor!
"Ja, jag går inte med på det här..." Fortsätter fanskapet. Jag tänker, vad gör jag imorgon när det står tio kvinnor med var sin maskin och nyckeltanta inte behagar hyra ut lokalen?

"Nu är det så att detta skulle ni ha informerat om för ett halvår sedan när jag var här och bokade lokalen", svarar jag. Jag är inte dummare än att jag vet att även muntligt avtal gäller och lokalen ska jag ha, jag har bara inget val...
"Vi tar faktiskt extra betalt för att ni ska hyra lokalen fredag till söndag och detta är en festlokal så ni kan inte sy här". Trots att det på hemsidan framgår tydligt att lokalhyran gäller torsdag till söndag eftermiddag. Nu börjar jag bli förbannad och svarar att jag känner mig lurad, detta hör en yngre, något mer klok kvinna och svarar.
"Vad hon gör i lokalen är inte vårt problem, lokalen kan hyras på de premisserna vi utlovat".
Lillpåven får motvilligt lämna ifrån sig nyckeln, men hon gör en egen business på mig genom att ta en hundralapp för mycket. Vad ska jag göra...

Sedan säger kvinnan". Och jag kommer förbi imorgon och tittar vad ni sysslar med", så imorgon har Lillgestapo bjudit in sig själv på syjunta hos oss! Så är det med småpåvar.

Jag undrar varifrån de blir så maktfullkomliga? Eller om det bara beror på att jag har svart hår och hon vitt. Kan det vara åldern som gör vissa kvinnor maktfullkomliga?

onsdag 27 augusti 2008

Så här glad blev Tweety

åt sin present från Lallis.


och han är förståndig nog att göra sin mamma till viljes med poserandet. Annars blir det ingen Bamse. Tack snälla Helene för presenterna.

Som ett barn på julafton

känner jag mig just nu.

Jag jobbar hemma idag och min man har just varit och hämtat ut mitt swappaket från Lallis. Jag hade läst hennes ledtråd, men först inte förstått att det var mig hon menade, så i ärlighetens namn så var det efter uteslutningsmetoden jag tog det.


Oj vilka fina saker! John Blund tröja och byxor med John Blund fickor. För er som känner mig så vet nu ju redan att jag länge velat ha John Blund tyg, men givit upp på grund av att auktionerna brukar fara iväg på tradera. Och nu har jag fått tyget uppsytt. Vilken lyx! Proffsigt sytt var det, så fina och noggranna sömmar skulle jag nog aldrig kunna få ihop själv.

Sedan var det en Bamsetidning till Tweety, jag tycker det verkar helt rätt att börja introducera honom till Bamse nu. Två tygbitar, ett brunt jeanstyg som kommer att bli jacka till våren tror jag och ett orange tyg som kommer att bli mjukisbyxor. Fina handgjorda knappar och så choklad! Jag är ju som välbekant tokig i finchoklad. Jag äter inget annat godis än mörk choklad och fina praliner när det är något att fira och det har jag ju idag, efter att ha avslöjat att jag har en bulle i ugnen.

Jag undrar om mitt paket kommit fram idag?

Ok, nu måste jag berätta...

Jag kommer garanterat att tjocka på mig för att jag är med barn. Så ni som tycker att jag varit lat och tråkig på att blogga ett tag har helt rätt... mitt liv har sedan början av sommaren varit ett som en enda evig trötthet, värvat med konstant illamående.

Jeanette brukar säga att så länge man mår dåligt så sitter den där den ska, men jag har väl varit lite bortskämd med Tweetys graviditet där jag inte mådde illa en enda dag... sedan kom hela foglossningskarusellen i vecka 28, och det blir inte bättre denna gång, det har redan börjat och jag hoppar på kryckor, så förvisso funkar "jag har ont i ryggen" argumentet, men de som känner mig vet nog mer än så.

Jag hade inte tänk berätta innan ultraljudet, men nu börjar det komma så många frågor så nu vet ni... Och jag önskar så att det blir en liten flicka, så om ni tycker jag beklagar mig för mycket över att jag känner mig eländig så hoppa bara över inlägget för det blir väl en hel del beklagande fram till mars! Att vara gravid är inte roligt för mig, då föder jag hellre barn för smärtan är i alla fall tidsbegränsad vid en förlossning och jag är en ganska snabb en... Så Ceci jag hoppas vi kan följas åt lite!

måndag 25 augusti 2008

Vägen förbi posten

I helgen har jag sytt färdigt till min hemliga väninna, jag hoppas att du gillar det trots att du fått vänta, jag tänkte jag tar vägen förbi Posten nu efter jobbet och skickar ditt paket.

I går var jag med Sara hem till Nadja och köpte mitt tyg till regnkappa som jag beställt för länge sedan. Så här ser det ut, men jag har ändra mig och bestämt att jag ska sy regnkappan till våren istället, eftersom jag tänker gå ner i vikt då... Ha, ha tänker du nu... är det inte bättre att börja med en gång? Visst är det det, men jag tror dessvärre att jag kommer att bli ännu tjockare under hösten och vintern. Så här ser i alla fall tyget ut och det är vattenavvisande så jag tänkte sy kappan och sedan ha ett avtagbart foder i svart microfleece. Ni för väl se ett färdigt verk till våren.

fredag 22 augusti 2008

Jag som trodde jag visste...

Jag trodde jag hade kommit på Puss och Kram och att jag hade ett paket på väg, men icke... Nu finns det inte så många att välja på, men kanske Lallis. Kanske dyker det upp något paket snart.

Mitt paket ska skickas i helgen, jag hoppas u gillar det i alla fall!

fredag 15 augusti 2008

Behöver du storleksetiketter?

Allt man beställer blir billigare ju större antal man köper. Jag vill ofta ha storleksetiketter på barnkläderna eftersom jag brukar glömma vilken storlek jag sydde och kan känna mig som ett frågetäcken när någon väninna ringer och frågar "Har du några mjukisbyxor i storlek 80?"

Nu har Man Made tagit tag i detta och ska göra en storbeställning. Tanken är att vi går ihop för att få ner styckepriset på storleketiketterna. Man kan välja mellan cl storlekar till barn och S-M-L för vuxna.

Bra initiativ! Sådant gillar jag! Vill du vara med i beställningen så skicka henne din mailadressmanmademm(snabel-a)gmail.com but ut snabel-a mot @.

Och tack Anna för att du är uppmärksam och skickade min mailadress till Man Made, vad skulle jag göra utan kompisar som dig.

Guldknapp till Odd Molly

Jag älskar kläder, kanske är det en av anledningarna till att jag syr, men jag är ganska dålig på modetrender, på gränsen till anti. Mitt motto är: Det är inte det moderiktiga som är vackert, utan det man själv passar i.

En enda designer har jag lite koll på, eftersom jag tycker om henner tyger och de blommiga detaljerna på hennes kläder är Karin Jimfelt-Ghatan, ni vet Odd Molly tjejen. Så där lagom romantiskt, lite folklore... men fortfarande stilfullt.

Nu har Odd Moly vunnit guldknappen och jag kan bara säga grattis! Det är roligt att kläder jag gillar uppmärksammas.

Rätt eller fel?

Gjorde Ara rätt eller fel när han lämnade ifrån sig bronset? Jag tycker han gjorde rätt, jag hade antagligen gjort samma sak, kanske för att jag vet hur det är att kämpa för något och bli snuvad på mållinjen på grund av en orättvisa.

Finns det något som gör mig skogstokig så är det orättvisor och korruption. Om man är som jag så får man lära sig att leva med att bli orättvist behandlad, inte varje dag men flera gånger när man satsat på något som betyder mycket. I mitt fall brukar det handla om jobbet, ett exempel var när jag jobbade på ett stort tyskt företag som alla känner till. Jag började som inhyrd konsult, jobbade där i ett halvår för en tjej som var mammaledig. Jag trivdes, men visste att det inte var för evigt...

Ett år senare var det dags för samma kvinna att vara mammaledig igen, denna gång blev jag uppmanad av avdelningschefen att söka tjänsten. Jag sökte och fick nu en projektanställning på ett och ett halvt år. Vilken lycka! Under min anställning lyste man ut en ny tjänst i avdelningen och jag fick rådet att inte söka eftersom min chef ville behålla mig ändå efter min anställning gick ut.

När löneförhandlingen kom så kom vi överens om att jag skulle vänta tills min anställning var klar och förhandla lönen. Jag tyckte väl det lät ok, jag var nog ung och naiv. Tiden gick och ingen hörde av sig så jag började söka lite annat. När väl min anställning skulle gå ut så var det inte längre aktuellt att anställa mig och den där lönerevisionen kunde jag söka efter i himlen. Vad ska man säga... jag kände mig snuvad och lurad av en arbetsgivare jag hade tyckt så mycket om och satsat så mycket på. Ni vet jag var den där tjejen som alltid satt sist på fredagarna, som ställde upp och tog alla jourer som ingen ville ha, jag var den som fick välja semester sist för jag hade inga barn eller hund.

Tror ni jag blev sur när det blev tack och hej? Inte bara sur, jag kände mig utnyttjad och förnedrad, men jag lämnade inte tillbaka avskedspresenten, jag gick till facket och såg till att få ut det lönepåslaget jag var berättigad. Jag fick det och gick vidare. Det var tråkigt för det var ett jobb jag verkligen trivdes med, men nu har jag ett annat jobb...

Efter gårdagen händelse tycker jag att man ska lägga ner hela den korrupta brottningsgrenen på OS, släng ut maffian!

torsdag 14 augusti 2008

Passa på att tipsa

Jag ska bara passa på att tipsa om Svenska mönsters senaste mönster, det är ett par klänningar och tunikor för tunna tyger och tunna jerseytyger.

Jag tycker sådant kan vara så bra att ha på hösten då jag helst klär mig lager på lager. Jag gillar att ha strumpbyxor för till dem kan man alltid ha trikåer i microfleece när det blir iskallt så slipper man frysa och hålla på att leta upp tialetter för att ta av långkalsongerna under byxorna. Fast det är klart, jag är ju ganska frusen av mig.

Om du dessutom prenummererar på Stinas nyhetsbrev så får du ta del av hennes bonussystem där du kan erhålla sytrådar och annat om du köper fler än ett mönster åt gången. Enkla modeller i många storlekar, sådant gillar jag så att man kan leka med tyger och lätt göra om mönstret om man vill lägga till eller ta bort en detalj.

Själv är jag väldigt sugenB-modellen (den med snöre under bysten), men först har jag lite annat att sy, så det får vänta till våren.

onsdag 13 augusti 2008

Dags för ledtrådar

Med risk för att avslöja för mycket så började jag på min swapprwsent i helgen och jag måste be om ursäkt, men jag lyckades inte så bra med att välja unisex. Sorry, men jag hoppas du gillar paketet ändå.

Jag har dock ett litet problem och det är att dina barn verkar krympa, eller något för i våras hade de större klädstorlek är nu till hösten. Jag tog den största storleken och hoppas att det funkar, fortsätter de inte att krympa så växer de förhoppningsvist i kläderna.

måndag 11 augusti 2008

Vill du vara med på TV?

Är på väg till jobbet, klockan är kvart i åtta och på bron utanför riksdagshuset har man lagt ut bajskorvar, eller något som ska likna det, slår vad om att det var pepparkaksdeg…
På ena sidan sitter en man utklädd till Satan. Jag tänker…är det FRA nu igen eller Greenpeace? Är det kanske lantbrukarna jag ska ha sympati för idag?

Jag ser en tjej som står och filmar och går fram för att titta på vad som står på kameran. En annan tjej kommer fram och undrar om jag vill vara med på ”Ballar av stål”, alltså om jag får visas på bild där. Varningsklockorna ringer! Undrar om det inte var de som sprutade vatten på Reinfeldt?

”Nej absolut inte!” I min värld kan bara en sådan titel, men ett sådant upplägg innebära förnedrings TV, i synnerhet när det produceras av STRIX television.

Jag försöker ta min morgon promenad varje dag och gå sista biten till jobbet, varför måste jag störas i mitt lugn av människor som tycker att det är roligt och tjänar pengar på att kränka andra offentligt?

fredag 8 augusti 2008

Tröttheten övervinner allt... eller...

Jag är drabbad av trötthet. Efter knappt en vecka på jobbet längtar jag bara hem till soffan och ner i sängen. Och jag som skulle behöva sitta och sy Swappaket till min swappis, tre toaller till Ewas tärnor och brudklänningen.

Ok! Kära swappis, ditt paket är på G, jag lovar att du ska slippa bli utan, men skriv gärna lite på din blogg så jag kan lägga ut lite fler ledtrådar. Jag kommer att sy ihop något under helgen.

Ewa, kjolen kommer garanterat att vara färdig när du kommer så att du kan ta med den hem, men jag är tveksam till om färgen på kjolen kommer att bli konstig mot den på korsetten, så utsidan på korsetten ska jag kanske vänta med, den kan jag ju ändå skicka till dig enkelt med post eller med din mamma/pappa/kusiner eller något annat.

Tärnor, jag kommer att försöka sy i alla fall en av toalletna i helgen, men ni är väl i Italien just nu.

tisdag 5 augusti 2008

Har jag glömt dig?

Jag försöker att vara noga med att länka tillbaka till människor som länkar till mig, men ibland kan jag missa någon, hör av dig till mig o så fall.

lördag 2 augusti 2008

El Choco, svensken i Bilivias mest ökända fängelse

Jag har ägnat den sista veckan åt att läsa boken “El Choco”. Boken handlar om Jonas Andersson som försöker smuggla kokain till Sverige men istället åker fast i tullen i Bolivia och hamnar på fängelset San Pedro. Men boken är inte bara en historia om en svensk kille som det gått åt skogen för utan även en bra historieskildring om Bolivia och hur USA utövat påtryckningar på det lilla landet.

USAs kamp mot droger påminner en del om kampen mot terrorismen på så sätt att man tvingar på andra länder lagar som ska hindra exporten av droger till USA. Eftersom USA inte verkar kunna ta itu med problemet med droger hemma så verkar det bättre att tvinga fattiga länder att stifta lagar på beställning av det rike kusinen i norr. Så är fallet med lagen 1008 som instiftades i Bolivia 1988. Lagen går ut på att man kan gripa i stort sätt vem som helst för narkotikabrott och det ligger på den anklagade att bevisa att man är oskyldig, inte tvärt om.

När Red andina de información 1995 undersökte flera hundra fall av de dömda visade det sig att 60 % hade blivit utsatta för tortyr under förhören och till skillnad från i Sverige så får man i Bolivia inte ändra den historia man har lämnat under förhören under rättegången.

Samtidigt som kokablad som odlas i Anderna inte får exporteras och Amerikanska myndigheter varje år lägger enorma summor på att förstöra kokafält i Bolivia, Peru och Colombia. Så får Coca-Cola Company genom sitt dotterbolag “Stepan Chemicals” importera nästan 200 ton kokablad till USA helt lagligt. Dessa genomgår en kemisk process, byter namn till “Merchandise number 5” och skickas vidare till Coca-Cola. Bläh!

Jag tar avstånd från droger, men jag tycker att metoderna för drogbekämpningen måste vara i enlighet med de mänskliga rättigheterna.

Vidare får man läsa om hur genomkorrupt det Bolivianska samhället är vilket inte heller förvånar mig, jag har ju bott i Argentina i 7 år så jag är inte tappad bakom en vagn. Jag vet att de märkligaste historierna kan bli sanna i en domstol. Som när tidningsägaren Jorge Carrascos bil exploderar med hans fru i bilen. Killen har skrivit en del om det korrupta samhället och det mest troliga är att bomben var menad för honom, men han blir själv anklagad för mordet på sin fru och får göra Jonas Andersson sällskap i San Pedro.

Boken ger även insyn i svenska UD:s totalinkompetens och nonchalans. Om det är naivitet eller ren lathet som gör dem så urkassa på att hjälpa svenskar i knipa kan man ju undra. Det ska vara jättesvårt att komma in på UD:s aspirantlinje och ändå verkar deras tjänstemän inte kunna någonting om de länder de verkar i.

Samtidigt framgår det av boken hur det svenska konsulatet i La Paz använder Jonas Andersson som gratis städ och översättarhjälp (för självklart kan inte konsuln eller någon på konsulatet svenska), vad han får är ett “lån” från svenska UD på 50 dollar i månaden, vilket upphör efter ett tag. Man kan undra vad detta skulle kallas i Sverige, slavdriveri kanske… Man kan undra vad svenska fackförbund skulle säga om det, tänk om de skulle ha en blockad utanför svenska konsulatet i Bolivia för att städaren skulle få en avtalsenlig lön.

Jag kan i alla fall rekommendera boken “El Choco” av Markus Lutteman.

Utflykt till St Loup


En dag åkte vi ut till St Loup. En vacker stad och Chateau de St Loup impade på mig. Sedan besökte vi den gamla staden, men vid det laget var jag så åksjuk att jag inte riktigt orkade ta fler bilder. Sedan besökte vi en tygbutik, men som en storbutik med tyger. Det mesta var inredningstyger och trots att det hade lite jerseytyger så var det inte riktigt min stil. Tygerna kändes inte alls roliga så jag började leta bland tillbehören. Där hittade jag något till min "Give and get" kompis, hoppas hon får nytta av det och att det känns lite unikt för henne.

fredag 1 augusti 2008

Om fransmännen och deras språk

Detta med att fransmännen än idag inte vill befatta sig med det engelska språket stämmer helt. Jag har dock turen att kunna spanska så jag blev inte helt lottlös på det eftersom man fiskar upp enstaka ord och trot eller ej men jag försökte kommunicera på farnska med den. Nöden har ju ingen lag.
I vanliga fall brukar jag göra så lite som möjligt för att förstå främmande språk utan kör hellre täckenspråk, det vet ni som rest med mig. Men Frankrike kändes så spontant så jag var inte rädd att göra bort mig, tvärtom så kände jag att de visade uppskattning för att jag försökte och ofta började de självmant prata engelska när de hörde hur värdelös jag var på franska. Roligast hade nog mannen i knappaffären Dam Boutons när jag skulle be om en änglaknapp och uttalade order "Angel" som på engelska, bara det att L:et inte skulle uttalas, utan det skulle sägas "ange". Ja, ja... även denna man fick jag till att prata engelska till slut...

Nä nu är det varmt hemma, jag åker till Kairo och slappar lite i solen, inte Kairo i Egypten utan den hemma i Väsby.