Istället sitter jag och samlar på mig frustration som jag låter gå ut över min man och son. Det blir inte bättre av att jag tror de måste öka på min dos av Levaxin. Under graviditeten har de upptäckt att min sköldskörtel producerar för lite sköldkörtelhormon, vilket leder till att man blir trött, stirrig, deppig och tjock när man inte får i sig rätt halt hormoner. Det kan vara därför jag inte gått upp så mycket i vikt denna graviditet.
Fördelen med att vara medicinerad är att man blir bra på en gång, nackdelen är att det är svårt att dosera rätt och när man är med barn så lever hormonerna sitt eget liv så en vecka kan man behöva en dos och nästa vecka kan det vara fel dos, därför får man ta blodprov var sjätte vecka för att se att det ser bra ut.
En av mina varningsklockor på låg dosering är att jag kan bli nervös av ljud, många olika ljud samtidigt som kommer från olika håll känns som en hel blåsorkester blåste i ens öra. Har man en treåring som låter och hans alla leksaker som låter eller tv och radio på så är det som bäddat för trubbel med familjen, öronproppar hjälper, men bara lite. Jag börjar förstå folk som gillar tystnad.
Hur som helst har jag kunnat sitta på soffan och sy en del för hand. Avslutat den nalle som jag påbörjat innan sommaren och jag kan lugnt säga att nallar inte är mig grej. Det var pillrigt och trots att jag gjorde efter alla instruktioner så tyckte jag först att nallen såg ut som en övergödd råtta. Jag fick göra massor med efterstygn för hand och ändå är jag inte helt nöjd. Stina har gjort mönstret och hennes nallar är jättesöta... Min lämnar en del att önska... men så här ser den ut i alla fall. God natt önskar fru pedant...