Min mormor Marianne, är en härlig kvinna som under många år funnits med i som en naturlig del av min familj, därför kallas hon mormor.
Vi har haft en hel del roligt för oss genom åren, hon gillar att sy, så under mina år som student brukade jag pyssla med mina sömnadsprojekt hemma hos henne, hon har ett helt syrum, men nu vid 79-års ålder syr hon mindre och bjöd hem mig för att fråga om jag ville ha hennes gamla tyger och ni må tro att jag har fyndat. Där fanns ull, siden och en massa annat smått som man kan göra fina saker av. Här är lite tyger jag kom över.