Detta med att fransmännen än idag inte vill befatta sig med det engelska språket stämmer helt. Jag har dock turen att kunna spanska så jag blev inte helt lottlös på det eftersom man fiskar upp enstaka ord och trot eller ej men jag försökte kommunicera på farnska med den. Nöden har ju ingen lag.
I vanliga fall brukar jag göra så lite som möjligt för att förstå främmande språk utan kör hellre täckenspråk, det vet ni som rest med mig. Men Frankrike kändes så spontant så jag var inte rädd att göra bort mig, tvärtom så kände jag att de visade uppskattning för att jag försökte och ofta började de självmant prata engelska när de hörde hur värdelös jag var på franska. Roligast hade nog mannen i knappaffären Dam Boutons när jag skulle be om en änglaknapp och uttalade order "Angel" som på engelska, bara det att L:et inte skulle uttalas, utan det skulle sägas "ange". Ja, ja... även denna man fick jag till att prata engelska till slut...
Nä nu är det varmt hemma, jag åker till Kairo och slappar lite i solen, inte Kairo i Egypten utan den hemma i Väsby.