Har lämnat man och barn hos min mamma och åkt hem för att börja på en bröllopstårta jag ska göra till helgen som kommer. Det är min väninna Theresia som gifter sig och vi har pratat i flera år om att jag skulle få göra den. Det kommer att bli roligt och jag ville passa på att göra tårtbottnarna nu i helgen så det inte blir så stressigt på fredag. Det har blivit lite av en vana att jag går dop och bröllopstårtor till vänner och bekanta om de vill. Det känns som en roligare present än en pryl eller pengar som det verkar som de flesta önskar sig nu för tiden.
Jag kan inte minnas när jag var hemma ensam sist, det kändes lyxigt i går. Jag bakade och satte igång med Tweetys sjömanskostym till bröllopet nästa vecka, på kvällen hyrde jag film och tittade länge på TV. I dag börjar jag sakna dem och känner ett otroligt behov av att veta när de kommer hem. Varför detta kontrollbehov? Jag vill tro att det är praktiskt att veta hur långt jag kommer på mina projekt innan de kommer hem, men sanningen är att jag saknar dem.