Detta med ursäkter hött på att bli mitt Waterloo igen. Cyklingen till Norrviken präglades av motvind och jag började hosta.Jag behövde alltså en vindjacka, vindjacka har inte varit min melodi, faktum är att jag aldrig ägt en sådan. Jag tycker stickade koftor, kappor och modejackor är snyggare. Så jag hade att välja på att sluta cykla eller skaffa en vindjacka. Min redan ansträngde ekonomi klarar inte riktigt att mina sportiga utfall så jag kom fram till att jag skulle sy.
Hur syr man då en vindjacka. Mönster hittade jag, men vilket tyg?
Gick på Olssons tyger och köpte 3 meter tyg för ca 30-40 kronor, foder och dragkedja på Dollys för 30 kr/st och slutligen ville jag ha reflexpasspoal. Att folk skulle bli så häpna när de fick höra vad jag sökte hade jag inte förväntat mig.
På Panduro visste tjejen som jobbade med tyger inte ens vad en passpoal var!!! Hon hade aldrig hört ordet passpoal. Jag kände min lite som om hon behandlade min som om jag hade hittat på ordet själv. Det kan ju vara det faktum att jag är tjock och dessutom svartskalle som fick henne att behandla mig som en total idiot. Hon förklarade minsann att reflexer det var något som hängde ”där” det andra hade hon inte ens hört talas om att det fanns. Hmmm, med sådan attityd är det inte konstigt om man inte kommer tillbaka som kund. Så här ser i alla fall en reflexpasspoal ut!
Jag fick köpa bred reflexband och snöre och sy själv! Resultatet blev jag väldigt nöjd med, trots att reflexbandet kostade multum, 68 kronor metern fick jag ge!Resultatet ser du nu.