I dag gjorde vi det. Jag var så nervös att tårarna brände bakom ögonlocken. Min ända tanke var... Inte gråta, inte gråta, då gör du bara bort dig...
De senaste dagarna har jag varit lite orolig över att magen fortfarande inte syns, trots att jag redan är i fjärde månaden och det faktum att jag gått upp 200 gram på hela graviditeten gjorde mig lite extra orolig. Allt verkar tvärt om mot när jag väntade Tweety.
Men det finns en liten sprattelunge där, en pytteliten med armar, ben, kropp och huvud. Det var i alla fall en lättnad och det verkar som om den är så gammal son vi trott, ungefär...
Sedan kom det där obehagliga, förste en massa sterilisering på magen och sedan nålen, som jag inte klarade av att titta på. Jag har lite nålskräck så jag blundade och det var inte särskilt trevligt det kände som om någon försökte möblera om magen på en och inget fostevatten ville det koma ut först, så det blev till att gräva runt och det kändes lite läskigt. Men det gick fort i alla fall. Nu är det bara "det där jobbiga kvar" att vänta på svaren och hoppas på det bästa. Jag vet att det finns risker med fostervattenspov och när jag väntade Tweety var jag tuffare och yngre, men nu känner jag att jag gärna vill veta om det finns någon kromosomavvikelse. En extra kromosom känns inte som ett problem, men ett barn som inte kommer att överleva utanför livmodern är inget jag är beredd att bära på i 9 månader, mina graviditeter är ingen dans på rosor precis.
Just nu sitter jag som på nålar, vilar... för man får ju inte röra sig för mycket, så fort jag känner minsta lilla stick i kroppen blir jag rädd för att jag ska få missfall
Jag vet att folk känner olika om fosterdiagnostik och det tycker jag är ok, så länge man håller det för sig själv och inte moralpredikar om det, för ingen kan sätta sig in i en annan människas känslor och rädslor.
Det är som föräldrar som aldrig lämnat barnen till en barnvakt någonsin, de har sina anledningar att tro att barnen är tryggare mamma och pappa och jag delar inte deras syn, men jag är inte rätt person att kritisera... jag har mina rädslor och de har sina.