Äntligen något färdigt...

Eller äntligen muddisar, jag brukar av princip inte lägga ut vanliga enfärgade velourmuddisar, jag tycker helt enkelt att det är tråkigt att läsa om velourmuddisar, men de här var lite roliga. Det var så att jag hade önskat mig ett par sådana av Hogolle till min babyshower, men Hugolle hann inte så jag fick ta en tygbit och klippa ut, resultatet ser ni här, jag älskar dem... önskar jag hade mer av det där fina tyget så man kunde leka och sy andra plagg. Jag hoppas Knyttet också gillar dem.

I natt har haft Knyttet ont i magen, igen, det har han kanske 2 ggr i veckan och det känns så jobbigt att inte kunna trolla bort smärtan för honom, jag menar det är ju det man som mamma vill göra, trolla bort det onda från sina barn. Jag har masserat magen, gett honom magdroppar och Minifom, men inget hjälper. Man rannsakar sig själv och vad man själv har ätit för att se om något kan ha varit dåligt för hans mage. Min stackars lilla prins.

Eloge till min modiga lilla kille som kämpar på trots att det gör ont... Och till den stora som på tre veckor blivit en stor kille som kämpar på med utmaningarna som det innebär.