Det börjar skymta fram en ny liten syhörna...

Sedan mitten av juni har det varit flytten som styrt mitt liv mer eller mindre. Kontrakt, packa ner, packa upp slänga och städa när inte barnen haft en fullt sysselsatt. Att det skulle vara så stor skillnad att flytta med två barn hade jag aldrig förväntat mig. Jobbet tar liksom aldrig slut och nu börjar jag bli urless. Kan man inte trolla fram vackra interiörer, kommer inte Simon & Thomas om man önskar det tillräckligt mycket?

Nu börjar kartongerna sakta att försvinna från mitt vardagsrum och burspråket börjar komma fram. På sommaren med all grönska tyckte jag att gardiner var överflödiga där, men i det här gråa och trista vädret tycket jag att en gardinkappa är ett måste. Den där tråkiga grå muren är Essingeleden.

I burspråket finns en vägg utan fönster där jag skulle vilja ha en vacker tapet, den här har jag sett på Svenskt Tenn och jag önskar mig den i julklapp, så har en kompis som är målare lovat mig att sätta upp den fint. Jag blir så glad av den. Josef Frank var verkligen ett konstnärligt geni!

Sedan ska det bli en gardinkappa och jag undrar om det inte skulle bli fint med livstyckets tyg, den med korsetterna skulle vara fin, jag undrar bara om det går att köpa på metervara. Jag gillar hela konceptet som livstycket har, att arbeta med integration genom textil och hjälpa kvinnor att stå på egna ben. Jag ska försöka ta mig dit någon gång innan jag börjar jobba igen för att botanisera lite. Eller så får jag leta något annat kul för Josef Frank tyg kostar en förmögenhet som jag inte har.

Jag hoppas att syrummet är klart till min födelsedag den 25 januari för då skulle jag vilja ha en liten invigning med trevliga sybloggare!!!