I dag fick Tweety inbjudningskort med posten, det var hans kompis J som bjöd honom på kalas. J är en av de tjejer han brukar leka med på dagis och det första flickan som bjuder honom på kalas. På väg hem från dagis frågar jag vad han vill ge henne i present och Tweety börjar prata om lastbilar, traktorer och tåg. Först försöker jag lite fint förklara att flickor kanske vill ha annat än lastbilar... mina egna tankar far omkring och jag tänker nog mest på vilken klänningsmodell jag vill sy till henne... Tweety vill köpa henne ett hus och jag tänker för mig själv att det kanske han fru kommer att vilja ha en dag, men kanske är det lite tidigt för en 4-åring.
Till slut kommer frågan:
-Mamma vad gillar tjejer för saker?
-Jaaa... de brukar gilla kläder och smink, säger jag utan att tänka på konsekvenserna det kan ha i en 3-årings hjärna.
-Då vill jag att vi köper smink till J!
Vad har jag nu gett mig in på, jag kan ju inte köpa smink till en 4-åring men Tweety har bestämt sig och trots att jag försöker förklara för honom att vi måste fråga Js mamma om J får ha smink.
-Varför måste vi fråga hennes mamma?
-Jo, för att det är mammor som bestämmer om småflickor får sminka sig.
Väl hemma tjatar han tills jag ringer upp Js mamma och frågar. Js mamma har jätteroligt åt Tweety och när hon hör hur Tweety tjatar på om J får ha smink så utbrister hon i skratt.
Efter samtalet lovar jag att vi kan köpa ett litet läppglans till J, eller kanske bara en lipsyl.
Nu kommer jag väl att gå till historien som mamman som är skyldig till att J blev en slav under sminket...