Så var vi på mässan igen, idag var det Lilian som skjutsade. Jag hade legat och tänkt på det där läpptäcket under natten och nu ville jag köpa tygerna så jag kunde börja, men när jag kom fanns där inget tyg. Istället handlade gick jag till Stina med de mönstren hon ville ha och förbi Nea Nobelle. Igår hade det varit ganska urplockat, men hon hade varit hemma och hämtat tyger så nu såg jag mer tyger och gissa vad hon hade Anouschkatyget och en pyttebit Velvet Kenzo i beige. Lilian gillade också Hilcotygerna så nu har vi bokat in en resa till Eskilstuna efter julen för att shoppa loss!
Anouschkatyget
Velvet Kenzotyget
Jag undrar om Velvet Kenzo är tillverkar med tillstånd av "the" Kenzo för de där blommorna ser väldigt Kenzolika ut.
På mässan träffade vi även Sara, som var med i syhelgen och hon hängde på oss vilket gjorde hela besöket ännu roligare.
Lilian delade min åsikt om att det fanns för mycket tingel tangel som inte har med sömnad att göra vilket gjorde henne så arg att hon vägrade handla. Hennes resonemang var "ska det vara så här så får de inte mina pengar!", jag delar det, men jag kunde inte hålla i plånboken, fast jag kan säga att hade jag fått betala inträde så hade jag kontaktat projektledaren för syfestivalen och krävt pengarna tillbaka för "falsk marknadsföring" för det där var ingen syfestival, möjligen en hantverksmässa eller en kvinnomässa men inte en nischad symässa! Jag ska nog skriva och klaga ändå, för vad är en symässa där man inte ens kan hitta overlocktråd och silketråd, men de säljer blommiga lampor istället!
Slår vad om att om vi bloggare gick ihop så skulle vi kunna få ihop en riktig symässa men nålar, trådar, tyger, mönster, syböcker, maskiner och lite udda, nya syprylar, plus bloggare som bloggar direkt på plats, med lägre biljettpris och bättre fika än den torra mackan jag gav 35 kronor för och det lilla glas cola som jag gav 20 kronor för och när jag säger lilla så menar samma glasstorlek som jag ger Tweety vatten i för att hans små händer inte ska tappa den.
Det roliga var att vi provade Stina och Vivekas Wish Collection, jag blev helt kär i en vit klänning med en svart underklänning, tyvärr så verkar den som plåtade med min kamera inte ha plåtat utan bara stängt av kameran istället för att ta bilder, för det fanns inga kort i minneskortet när jag kom hem och skulle ladda ner dem, så vi får se om Stina eller Viveka vill skicka ner lite bilder. Jag brukar inte gilla vita klänningar, men i den här kände jag mig som en ängel och bullen såg fin ut i den tyckte jag som annars brukar vägra vitt för att man ser så tjock ut. En sådan skulle jag vilja äga... men jag får nog sy upp en istället eller bara önska på så kanske jag får en sådan när jag kommer till himlen, någon sade ju "Mothers are angels in training", kanske stämmer...
Innan vi skulle hem gick jag förbi Tyger och Ting och frågade om de kanske hade kvar något tygpaket till kvilttäcket med Karin Mannerståls busungar och tänk de hade ett litet tygpaket kvar som de lagt undan och jag fick köpa. Vilken tur jag hade, den har antagligen väntat på mig sedan igår. Nedan ser du en bild på den lilla tygbunten, en busunge och hur täcket ska se ut när det är klart. Jag har fram till februari på mig att bli klart, annars blir det till barnbarnen, för fler barn blir det inte.
