Alltså inget bra!
Jag bara suckade och tackade min lyckliga stjärna att jag inte klippt i det riktiga tyget ännu samtidigt som jag så hur ledsen Ewa såg ut. Stackare det satt inte fint, inte ens när jag nålade in 1 cm i varje söm. "När jag sa att nu blir det inga fler toaller, nu klipper jag och gör efter din kropp!" såg hon helt panikslagen ut. Hon tänkte väl, om detta missfoster till toall är vad hon åstadkommit på 3 månader så blir det nog ingen klänning. Men jag lyckades lugna henne för att få nästa chock.
-Men det här går inte, det är för mycket hud!
-Det var ju den modellen du ville ha, svarar jag.
-Ja, men på bilden set det inte ut så.
-Nej, men det är inte ens riktiga människor på bilden, det är teckningar på kvinnor svarar jag.
-Nä, men då byter vi modell, så här kan jag inte ha det, hellre hög krage än hud.
Nu började till och med jag att bli svimfärdig när Ewa lägger till:
-Man ser ju mina bröst! och tittar rakt ner i sin urringning.
-Nej, man ser inga bröst, du ser dem för att du tittar rakt mer, jag ser den inte.
Vi går till en spegel och hon ser inga bröst. Saken är ur världen, hon ska ha den överdelen nu.
Då var det bara att rusa iväg till Nadja som har ett tyg jag tycker hon ska få se, men det får bli en senare blogg.
Väl tillbaka klipper jag till livet och sätter mig att sy, denna gång med 2 cm sömnsmån i varje söm. Resultatet blir mycket bättre och nu är Ewa imponerad. Skönt tycker jag. Efter detta har jag sytt halva natten medan jag kikade på Charlotte Perelli och hejade på Sverige i uttagningen, men äver dessa kommentarer förtjänar ett eget inlägg.
I dag är det en sista provning, får ta det kort på jobbet, denna gång med skenorna jag satt på.