Mallig

I dag är jag mallig så det skulle räcka med hälften. Det är så att för någon vecka sedan så skickade jag ett mönster i skala 1:4 till Stina på Svenska Mönster. Jag hade först gjort mönstret i skala 1:1, sytt upp den för att se hur den blev. Sedan gjorde jag att par småändringar och slutligen ritade jag av den i skala 1:4, skannade och skickade.

I dag kom det ett mönster på posten från Svenska Mönster. Hon har lagt över den på ett stort mönsterpapper och vi sedan ska hon göra den i olika storlekar för försäljning. Barnmönster som ska heta "Laura Luna Design". Coolt va?! Det tycker i alla fall jag och oj vad jag blir inspirerad av att få möjligheten av att dela med mig av det som jag gjort, för nu kommer den som vill att kunna göra mina mönster. Det är som en dröm som går i uppfyllelse, jag hade nog aldrig själv kunnat producera och sälja mina mönster, men med Stinas hjälp kan det bli en verklighet.

Vi pratade om att även göra denna i långärmad och långbent variant, sen kanske det även går att ha samma modell som set, ty tröja/byxa... Jag hoppas att någon gillar den och vill köpa mitt mönster när den kommer.

Annars är det ganska deppigt just nu. Jag har bronkit igen och hostan är just nu så jobbig att jag har sovit sittandes på soffan i natt för att kunna somna utan att få hostanfall. Var hos läkaren igår, men han klappade mig på huvodet och sa att jag skulle gå hem och vila mig frisk. Men jag vill inte vila, jag vill vara frisk! Nu!

Fördomar man inte vill skicka med barnen

Tweety är alltså ett riktigt blandbarn och försöker i största lära honom öppenhet och tolerans för olika kulturer och levnadsstilar. Ändå har han aldrig varit intresserad av varken dockor flicksaker, trots att jag gjort Waldorfdockor till honom, köpt docksäng och sytt en hel garderob till dockan.

I morse hittade Tweety ett läppstift. jag sminkar mig sällan så det tog inte lång stund innan jag fick frågan om vad detta var. Jag berättade och då kom nästa fråga: "Mamma kan jag få ha så'n?" I en bråkdelssekund funderade jag om jag skulle säga det jag hört hela mitt liv, nämligen läppstift är inget för pojkar eller om jag skulle vara lite innovativ i mitt svar. det blev mittemellan alltså. "Pojkar brukar inte ha läppstift, det är mest bara transor som har läppstift". "men jag vill ha det, jag vill vara så'n" svarade Tweety. Vad säger man då? Det var bara att måla på med läppstigt och låta honom knalla omkring och känna sig snygg.

Tweety är bara 3 år, han är inte sexuellt medveten ännu, så varför ska jag förklara att samhället har bestämt könsroller som förbjuder pojkar att måla läpparna. Vill han måla läpparna med läppstift så får han väl göra det och jag hoppas att han aldrig fördömer män som väljer att bära läppstift.

Bruna klänningar till två systrar

Jag sydde två klänningar och två tröjor till ett par systrar, tanken var att de skulle gå i set, men beställaren ville att klänningarna skulle vara olika. Den större klänningen hade jag ett tydligt önskemål på, den mindre fick jag fria händer till.

Jag tycker det blev ok. Mycket brunt och det gillar jag.

Först storasysters snickarklänning framifrån.

Bakifrån, där jag valt att ha resår. I originalmönstret från 70-talet skulle det vara en dragkedja, men vi vet ju alla hur jobbigt det är med dragkedjor bak.

och så lillasysters förklädesklänning

Kanintröja efter önskemål

Min chef gillade ett par klänningar jag hade sytt till Maja (min bästis, jo jag kallar henne för det sedan vi var 13), hon ville även ha tröjor som matchar. Det var roligt att sy tröja med kanintyget. Jag ska passa på att sy upp några till hösten, fast långärmade.

Eftersom min lilla fotomodell Tweety har börjat bli lite envis, vill inte klippa håret, vill inte prova kläder och vägrar posera framför kameran så får vi visa hur den ser ut på galgen.

Klänningarna kommer...

Vad jag gör om 10 år

Jag satt och lyssnade på programmet "Sommar" och Fredrik Härén hade ett fantastiskt program om att förverkliga sina drömmar.

För någon vecka sedan utmanade Ewa mig om att skriva vad jag gör om 10 år. Det var en jobbig utmaning för det tvingar mig att ta ställning. Vad vill jag gåra om 10 år? Är jag på rätt väg?

Svar, just nu är jag ute och cyklar med mitt liv, som i en mellanperiod då jag väntar på att DET ska hända. mellan febertopparna igår fick jag i alla fall drömmarna att börja ta form och detta kom jag fram till.

Om 10 år är jag 44 år och jag har flyttat tillbaka till Stockholms innerstad. Den tiden jag sparar på pendlandet har gett mig mer tid till att satsa på det jag brinner för, dessutom är Tweety 13 år och jag behöver inte oroa mig så mycket för dagis, äve om jag gärna hjälper till med läxläsning då och då, fast han är så klok kille så han kan nog mer än jag.

På jobbfronten har jag börjar jobba på ett ställe där jag kan bestämma och argumentera för mina ställningtagande. Om det inte hade varit för att jag vill slippa personalansvar så skulle jag säga att jag är chef, vi säger chef utan personalansvar.

Jag jobbar med ett bra team där jag har fått föreslå ett par medarbetare själv och den första jag föreslagit är Karin, min kollega som jag idag delar rum med på jobbet. Jag vet att Karin är intelligent, idérik men framför allt levererar hon.

Kanske jobbar vi åt en PR firma, men eftersom PR-firmor inte verkar så intresserade av utomeuropeiska småbarnsmammor så kanske vi jobbar på en kommunikationsavdelning i något företag, eller så har jag startat en egen PR-byrå. Vi jobbar främst med uppdrag relaterade till textilbranchen. Tanken är att kunna arbeta självständigt, bli respekterad för sina åsikter (trots att man är kvinna) och tjäna pengar, för jag är duktig på det jag gör, det är bara det att medelålders vita män alltid för de bästa tjänsterna och lönerna först. Men i näringslivet pratar pengar, kan man leverera och det ger pengar så kan till och med en kvinna göra karriär.

På fritiden ägnar jag mig åt design, jag har ett samarbete med Stina på Svenska Mönster och gör mönster till hennes barnkollektioner, ja jag har ett eget märke. Vi har varit ett gäng tjejer med intresse för textilt arbete som gått ihop och startat ett eget märke.

Någon designar kläder, en annan designar tyger eller köper in exklusiva tyger och andra syr. På så sätt har vi startat ett växande företag och vi har ett par exklusiva butiker i Sverige. Tanken är kvinnor som hjälper kvinnor med målet att i framtiden bli ekonomiskt oberoende, men det ligger ett tag fram i tiden, just nu jobbar vi hårt.

Kunde Acne starta ett jeansmärke och en reklambyrå under samma tak så kan väl jag också. Jo, jag har dessutom gett ut en deckare om mord och intriger i maktens korridorer.

Kom ihåg ska man drömma ska man drömma stort, annars kommer man inte ens halvvägs. Själv väljer jag att utmana Krumitott, Helena och Karin, med risk för att Karin inte har samma planer som jag.

Dyrt att vara miljövänlig

Jag har tidigare skrivit att jag ska resa till Frankrike på kurs för att lära mig alla finesser med min babylock, som jag redan haft i 2 år, men som jag kanske använder en tiondel av alla finesser på eftersom jag inte kan hantera alla dess finesser. Jag vet att man kan göra en massa saker med den, men jag har inte kunnat få till det alla gångerna.

Efter mycket frågande om någon ville åka till Frankrike med mig så fick jag till två tjejer Jeanette och Lilian. Vi lärde känna varandra på Folkuniversitetets jerseykurs som var värdelös som kurs men jag träffade en massa spännande och skapande kvinnor med samma intresse som jag. När jag berättade för Jeanette hur bra Babylocken var så köpte hon en och vi snackade ihop oss om en resa ihop. Lilian hade redan en Babylock som hon ville lära sig så det blev vi tre.

Resan bokade vi med Janet på syfestivalen. Sedan skulle det bokas resa och med tanken på prisskillnaden mellan en resa till Nantes och Paris bestämde vi oss för att flyga till Paris och ta tåget från Paris till Poitiers. Flygresan gick på 850:-/biljett, med tanke på att det är mitt under högsäsongen så är det ett väldigt bra pris, trots bränsleskatter, kostnader för säkerhet och så vidare... Sedan skulle vi ju tåga till Poitiers men TGVn. Man är ju nätmänniska så jag skulle boka via nätet, men se det går inte att boka på Internet från Sverige. Till slut gjorde jag ett desperat försök att ringa SJ och gissa vad! SJ fixade biljetterna till det facila priset av 1084:-/biljett. och då ska vi ändå vänta i 5 timmar på tåget för att få en någorlunda billig biljett, tidigare biljetter kostade 1500:- enkelresa! så det hade väl slutat på ca 2000:- tur och retur! Ska det vara så?

Alltså om jag vill flyga till Frankrike och spy ut en massa koldioxid så kostar det 850:-, om jag sedan ska åka tåg i 2,5 timme (ungefär den tid det tar mellan Stockholm och Alvesta lite kortare tid tar det) kostar det nästan 200:- kronor mer! Borde det inte finnas incitament för att välja miljövänligt? När jag tittar på motsvarande resa i Sverige samma datum och samma tider ser det inte roligare ut... man blir alldeles mörkrädd. Tydligen måste man vara gjord av pengar om man vill vara miljövänligt.

Nu när vi är med i EU så kan man väl samarbeta länderna emellan så att vi underlättar för vanliga människor att ta tåget. Jag gillar att åka tåg, jag tycker att det är mysigt att att sitta på tåget och sitta ut genom landskapet medan fantasin tar mina till drömmarnas värld. Inget är så inspirerande som en bra tågreda. men inspiration kostar. En lyx som inte alla har råd med längre.

Massor av tyll

Idag har jag haft feber och sovit massor, jag funderar på hur jag ska ta mig till jobbet imorgon med feber.

Lite har jag dock gjort på klänningen och nu är det slut på tyllet så jag tänkte att jag ska utlysa en liten tävling. Så här går det till: alla som följt bloggen vet redan att det gått åt 12 meter tyg, men tyget är skuret i våder, vilket innebär att jag har rynkat 12 gånger fyra hittills, minus ett par stuvbitar som blivit över, summan av detta blir antal rynkade metrar. Som ett led på vägen kan jag säga att det är en ny tyllbeställning på väg. Inte ens jag vet hur mycket tyll set kommer att gå åt men den som gissar närmast kommer att få en liten present på posten av mig.

Ewa ville ha en bred klänning med mycket tyll, så löd beställningen från den bestämda unga damen och bred klänning med tyll ska du få, frågan är: Kommer kyrkan att ha möjlighet att bredda altargången för att du ska kunna passera med den stora kjolen?

Gissa som kommentar till denna länk. När jag själv vet hur mycket tyll som är rynkat ber jag vinnaren maila mig sin adress!

Glöm inte att det även ska till en del brudtyll som lager överst!