tisdag 1 januari 2008

Nyårsafton

I år firade vi ensamma hemma. Det var ganska skönt att kunna laga mat till oss, ta fram finporslinet för första gången och mina bestick fom jag samlar på och i den takt samlandet går kommer jag att ha 12 kuvert lagom till jag fyller 65.

Jag tycker att man ska servera finskumpan som välkomstdrink eller som i vårt fall till förrätten, för vi hade ju inga gäster... Jag menar vid 12 slaget har man ofta druckit so mycket annat att man inte längre märker skillnad på fin- och fulchampagne.

När det gäller drickat så är jag ingen vinkännare, jag dricker i stort sett bara bubbelvin eller champagne och när det gäller champagne tycker jag att ett bra årgångschampagne är lika fint som de finare champagner, fast betydligt billigare. Varför lägga ut 1100 kronor på en Dom Pérignon, när man kan få en helt okej dricka för hälften, bara man har lite koll på årgångar så kan man alltså spara en slant. Däremot kan jag tycka att det kan vara värt att kosta på sig en magnum flaska för just champagne smakar bättre ur magnum flaska.



Vi inledde med falsk hummersoppa och skumpa.



Sedan åt vi hjortsteken jag fått i julklapp av jobbet. Vi fick ett kort på Delicard och jag beställde hjortsteken som vi tillagade med svampragu och äppelcidersås. Supergott! Och jag drack vin, jag skulle bara smaka det för rödviner är inte riktigt mig grej, men detta var fantastiskt! Min man hade fått det i julklapp av en väninna som köpt det i Argentina. Vinet hette Etchart cerro de plata och kommer från Mendoza, finns inte på Systembolaget, så jag lär väl inte få tag på det igen, men om någon har vägarna förbi Mendoza så prova gärna vinet.

Tweety ville också vara med och äta från finporslinet, så han fick Pommac i våra gamla champagneglas oc hummesoppan som ha ratade. Till efterrrätt fick kan en barn glassbomb, det vill säga att jag la två olika sorters glass i en hjärteform och frös in den så att det kunde bli lite kalas för honom också.

Efter detta var det tänkt att vi skulle äta en glassbomb, men vi var för mätta för det... så bär står den fortfarande i frysen och väntar på att bli uppäten. Vi 12 kom mina grannar in och skålade och jag tänkte, vilken tur att vi dar trevliga grannar, för det är inte självklart utan bara tur!