Med risk för att avslöja för mycket så började jag på min swapprwsent i helgen och jag måste be om ursäkt, men jag lyckades inte så bra med att välja unisex. Sorry, men jag hoppas du gillar paketet ändå.
Jag har dock ett litet problem och det är att dina barn verkar krympa, eller något för i våras hade de större klädstorlek är nu till hösten. Jag tog den största storleken och hoppas att det funkar, fortsätter de inte att krympa så växer de förhoppningsvist i kläderna.
onsdag 13 augusti 2008
måndag 11 augusti 2008
Vill du vara med på TV?
Är på väg till jobbet, klockan är kvart i åtta och på bron utanför riksdagshuset har man lagt ut bajskorvar, eller något som ska likna det, slår vad om att det var pepparkaksdeg…
På ena sidan sitter en man utklädd till Satan. Jag tänker…är det FRA nu igen eller Greenpeace? Är det kanske lantbrukarna jag ska ha sympati för idag?
Jag ser en tjej som står och filmar och går fram för att titta på vad som står på kameran. En annan tjej kommer fram och undrar om jag vill vara med på ”Ballar av stål”, alltså om jag får visas på bild där. Varningsklockorna ringer! Undrar om det inte var de som sprutade vatten på Reinfeldt?
”Nej absolut inte!” I min värld kan bara en sådan titel, men ett sådant upplägg innebära förnedrings TV, i synnerhet när det produceras av STRIX television.
Jag försöker ta min morgon promenad varje dag och gå sista biten till jobbet, varför måste jag störas i mitt lugn av människor som tycker att det är roligt och tjänar pengar på att kränka andra offentligt?
På ena sidan sitter en man utklädd till Satan. Jag tänker…är det FRA nu igen eller Greenpeace? Är det kanske lantbrukarna jag ska ha sympati för idag?
Jag ser en tjej som står och filmar och går fram för att titta på vad som står på kameran. En annan tjej kommer fram och undrar om jag vill vara med på ”Ballar av stål”, alltså om jag får visas på bild där. Varningsklockorna ringer! Undrar om det inte var de som sprutade vatten på Reinfeldt?
”Nej absolut inte!” I min värld kan bara en sådan titel, men ett sådant upplägg innebära förnedrings TV, i synnerhet när det produceras av STRIX television.
Jag försöker ta min morgon promenad varje dag och gå sista biten till jobbet, varför måste jag störas i mitt lugn av människor som tycker att det är roligt och tjänar pengar på att kränka andra offentligt?
fredag 8 augusti 2008
Tröttheten övervinner allt... eller...
Jag är drabbad av trötthet. Efter knappt en vecka på jobbet längtar jag bara hem till soffan och ner i sängen. Och jag som skulle behöva sitta och sy Swappaket till min swappis, tre toaller till Ewas tärnor och brudklänningen.
Ok! Kära swappis, ditt paket är på G, jag lovar att du ska slippa bli utan, men skriv gärna lite på din blogg så jag kan lägga ut lite fler ledtrådar. Jag kommer att sy ihop något under helgen.
Ewa, kjolen kommer garanterat att vara färdig när du kommer så att du kan ta med den hem, men jag är tveksam till om färgen på kjolen kommer att bli konstig mot den på korsetten, så utsidan på korsetten ska jag kanske vänta med, den kan jag ju ändå skicka till dig enkelt med post eller med din mamma/pappa/kusiner eller något annat.
Tärnor, jag kommer att försöka sy i alla fall en av toalletna i helgen, men ni är väl i Italien just nu.
Ok! Kära swappis, ditt paket är på G, jag lovar att du ska slippa bli utan, men skriv gärna lite på din blogg så jag kan lägga ut lite fler ledtrådar. Jag kommer att sy ihop något under helgen.
Ewa, kjolen kommer garanterat att vara färdig när du kommer så att du kan ta med den hem, men jag är tveksam till om färgen på kjolen kommer att bli konstig mot den på korsetten, så utsidan på korsetten ska jag kanske vänta med, den kan jag ju ändå skicka till dig enkelt med post eller med din mamma/pappa/kusiner eller något annat.
Tärnor, jag kommer att försöka sy i alla fall en av toalletna i helgen, men ni är väl i Italien just nu.
tisdag 5 augusti 2008
Har jag glömt dig?
Jag försöker att vara noga med att länka tillbaka till människor som länkar till mig, men ibland kan jag missa någon, hör av dig till mig o så fall.
lördag 2 augusti 2008
El Choco, svensken i Bilivias mest ökända fängelse
Jag har ägnat den sista veckan åt att läsa boken “El Choco”. Boken handlar om Jonas Andersson som försöker smuggla kokain till Sverige men istället åker fast i tullen i Bolivia och hamnar på fängelset San Pedro. Men boken är inte bara en historia om en svensk kille som det gått åt skogen för utan även en bra historieskildring om Bolivia och hur USA utövat påtryckningar på det lilla landet.
USAs kamp mot droger påminner en del om kampen mot terrorismen på så sätt att man tvingar på andra länder lagar som ska hindra exporten av droger till USA. Eftersom USA inte verkar kunna ta itu med problemet med droger hemma så verkar det bättre att tvinga fattiga länder att stifta lagar på beställning av det rike kusinen i norr. Så är fallet med lagen 1008 som instiftades i Bolivia 1988. Lagen går ut på att man kan gripa i stort sätt vem som helst för narkotikabrott och det ligger på den anklagade att bevisa att man är oskyldig, inte tvärt om.
När Red andina de información 1995 undersökte flera hundra fall av de dömda visade det sig att 60 % hade blivit utsatta för tortyr under förhören och till skillnad från i Sverige så får man i Bolivia inte ändra den historia man har lämnat under förhören under rättegången.
Samtidigt som kokablad som odlas i Anderna inte får exporteras och Amerikanska myndigheter varje år lägger enorma summor på att förstöra kokafält i Bolivia, Peru och Colombia. Så får Coca-Cola Company genom sitt dotterbolag “Stepan Chemicals” importera nästan 200 ton kokablad till USA helt lagligt. Dessa genomgår en kemisk process, byter namn till “Merchandise number 5” och skickas vidare till Coca-Cola. Bläh!
Jag tar avstånd från droger, men jag tycker att metoderna för drogbekämpningen måste vara i enlighet med de mänskliga rättigheterna.
Vidare får man läsa om hur genomkorrupt det Bolivianska samhället är vilket inte heller förvånar mig, jag har ju bott i Argentina i 7 år så jag är inte tappad bakom en vagn. Jag vet att de märkligaste historierna kan bli sanna i en domstol. Som när tidningsägaren Jorge Carrascos bil exploderar med hans fru i bilen. Killen har skrivit en del om det korrupta samhället och det mest troliga är att bomben var menad för honom, men han blir själv anklagad för mordet på sin fru och får göra Jonas Andersson sällskap i San Pedro.
Boken ger även insyn i svenska UD:s totalinkompetens och nonchalans. Om det är naivitet eller ren lathet som gör dem så urkassa på att hjälpa svenskar i knipa kan man ju undra. Det ska vara jättesvårt att komma in på UD:s aspirantlinje och ändå verkar deras tjänstemän inte kunna någonting om de länder de verkar i.
Samtidigt framgår det av boken hur det svenska konsulatet i La Paz använder Jonas Andersson som gratis städ och översättarhjälp (för självklart kan inte konsuln eller någon på konsulatet svenska), vad han får är ett “lån” från svenska UD på 50 dollar i månaden, vilket upphör efter ett tag. Man kan undra vad detta skulle kallas i Sverige, slavdriveri kanske… Man kan undra vad svenska fackförbund skulle säga om det, tänk om de skulle ha en blockad utanför svenska konsulatet i Bolivia för att städaren skulle få en avtalsenlig lön.
Jag kan i alla fall rekommendera boken “El Choco” av Markus Lutteman.
USAs kamp mot droger påminner en del om kampen mot terrorismen på så sätt att man tvingar på andra länder lagar som ska hindra exporten av droger till USA. Eftersom USA inte verkar kunna ta itu med problemet med droger hemma så verkar det bättre att tvinga fattiga länder att stifta lagar på beställning av det rike kusinen i norr. Så är fallet med lagen 1008 som instiftades i Bolivia 1988. Lagen går ut på att man kan gripa i stort sätt vem som helst för narkotikabrott och det ligger på den anklagade att bevisa att man är oskyldig, inte tvärt om.
När Red andina de información 1995 undersökte flera hundra fall av de dömda visade det sig att 60 % hade blivit utsatta för tortyr under förhören och till skillnad från i Sverige så får man i Bolivia inte ändra den historia man har lämnat under förhören under rättegången.
Samtidigt som kokablad som odlas i Anderna inte får exporteras och Amerikanska myndigheter varje år lägger enorma summor på att förstöra kokafält i Bolivia, Peru och Colombia. Så får Coca-Cola Company genom sitt dotterbolag “Stepan Chemicals” importera nästan 200 ton kokablad till USA helt lagligt. Dessa genomgår en kemisk process, byter namn till “Merchandise number 5” och skickas vidare till Coca-Cola. Bläh!
Jag tar avstånd från droger, men jag tycker att metoderna för drogbekämpningen måste vara i enlighet med de mänskliga rättigheterna.
Vidare får man läsa om hur genomkorrupt det Bolivianska samhället är vilket inte heller förvånar mig, jag har ju bott i Argentina i 7 år så jag är inte tappad bakom en vagn. Jag vet att de märkligaste historierna kan bli sanna i en domstol. Som när tidningsägaren Jorge Carrascos bil exploderar med hans fru i bilen. Killen har skrivit en del om det korrupta samhället och det mest troliga är att bomben var menad för honom, men han blir själv anklagad för mordet på sin fru och får göra Jonas Andersson sällskap i San Pedro.
Boken ger även insyn i svenska UD:s totalinkompetens och nonchalans. Om det är naivitet eller ren lathet som gör dem så urkassa på att hjälpa svenskar i knipa kan man ju undra. Det ska vara jättesvårt att komma in på UD:s aspirantlinje och ändå verkar deras tjänstemän inte kunna någonting om de länder de verkar i.
Samtidigt framgår det av boken hur det svenska konsulatet i La Paz använder Jonas Andersson som gratis städ och översättarhjälp (för självklart kan inte konsuln eller någon på konsulatet svenska), vad han får är ett “lån” från svenska UD på 50 dollar i månaden, vilket upphör efter ett tag. Man kan undra vad detta skulle kallas i Sverige, slavdriveri kanske… Man kan undra vad svenska fackförbund skulle säga om det, tänk om de skulle ha en blockad utanför svenska konsulatet i Bolivia för att städaren skulle få en avtalsenlig lön.
Jag kan i alla fall rekommendera boken “El Choco” av Markus Lutteman.
Utflykt till St Loup
En dag åkte vi ut till St Loup. En vacker stad och Chateau de St Loup impade på mig. Sedan besökte vi den gamla staden, men vid det laget var jag så åksjuk att jag inte riktigt orkade ta fler bilder. Sedan besökte vi en tygbutik, men som en storbutik med tyger. Det mesta var inredningstyger och trots att det hade lite jerseytyger så var det inte riktigt min stil. Tygerna kändes inte alls roliga så jag började leta bland tillbehören. Där hittade jag något till min "Give and get" kompis, hoppas hon får nytta av det och att det känns lite unikt för henne.
fredag 1 augusti 2008
Om fransmännen och deras språk
Detta med att fransmännen än idag inte vill befatta sig med det engelska språket stämmer helt. Jag har dock turen att kunna spanska så jag blev inte helt lottlös på det eftersom man fiskar upp enstaka ord och trot eller ej men jag försökte kommunicera på farnska med den. Nöden har ju ingen lag.
I vanliga fall brukar jag göra så lite som möjligt för att förstå främmande språk utan kör hellre täckenspråk, det vet ni som rest med mig. Men Frankrike kändes så spontant så jag var inte rädd att göra bort mig, tvärtom så kände jag att de visade uppskattning för att jag försökte och ofta började de självmant prata engelska när de hörde hur värdelös jag var på franska. Roligast hade nog mannen i knappaffären Dam Boutons när jag skulle be om en änglaknapp och uttalade order "Angel" som på engelska, bara det att L:et inte skulle uttalas, utan det skulle sägas "ange". Ja, ja... även denna man fick jag till att prata engelska till slut...
Nä nu är det varmt hemma, jag åker till Kairo och slappar lite i solen, inte Kairo i Egypten utan den hemma i Väsby.
I vanliga fall brukar jag göra så lite som möjligt för att förstå främmande språk utan kör hellre täckenspråk, det vet ni som rest med mig. Men Frankrike kändes så spontant så jag var inte rädd att göra bort mig, tvärtom så kände jag att de visade uppskattning för att jag försökte och ofta började de självmant prata engelska när de hörde hur värdelös jag var på franska. Roligast hade nog mannen i knappaffären Dam Boutons när jag skulle be om en änglaknapp och uttalade order "Angel" som på engelska, bara det att L:et inte skulle uttalas, utan det skulle sägas "ange". Ja, ja... även denna man fick jag till att prata engelska till slut...
Nä nu är det varmt hemma, jag åker till Kairo och slappar lite i solen, inte Kairo i Egypten utan den hemma i Väsby.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)