Jag berättade att det hänt en del i dag...
Fick veta i dag att en gammal klasskompis dött. Han dog av en överdos och det känns så konstigt att denne grabb som jag känt sedan ettan och som jag delat så mycket med inte bara slutat finnas, utan dött just av en överdos.
X som vi kan kalla honom var en glad kille, rätt busig, men helt ok. Är man uppvuxen i Vårby Gård som jag är så är det inte ovanligt att man får veta att olika killar (för det är oftast killarna) hamnat snett och inte bara lite snett, utan ibland väldigt mycket snett för att säga som det är.
X däremot var en kille som trodde det gått bra för. Sist vi sågs berättade han om sin flickvän och att han hade ambitioner att bli en villa-volvo-vovve kille. Hans glada ögon berättade om en kille som skulle klara sig.
Sedan går det 15 år och killen dör i en överdos. Frågan är? Var det en kille som knaprade piller för att orka med vardagen, var han depressiv eller knarkare? Sökte han sitt livs lyckorus och det gick för långt eller ville han ta sitt liv? Det sista verkar inte riktigt verkligt, men det är klart att det kan hända. Så tänker jag på hans mamma...
Jag väntar själv ett barn nu och jag tänker... Ingen föder ett barn för att det ska dö i en överdos, ändå finns alltid risken. Man önskar att det ska gå bra för ens barn, men trots att man kan anstränga sig för att skydda dem så har vi dem bara till låns.
På detta var vi på ultraljud idag, jag kände mig så frånvarande. Jag hade ont av foglossningen, tankarna for iväg och jag hade svårt att känna den där euforiska känslan av liv. Känner mig så splittrad och det var inte förrän vi fick bilderna på kort som jag kunde känna den där känslan av att det finns en mini-kille i min kropp. Tweety tyckte att det var roligt att se på lillebror som han menar liknar en krabba, så krabban får bli arbetsnamnet.
tisdag 30 september 2008
Vilken dag...
I dag har det varit många blandade känslor som jag måste skriva om. Först var det detta med min lön, jag är ju sjukskriven 25% och nu har jag haft den maximala oturen som råkat ut för att företaget som sköter våra löner dubbelklantat sig, först skickade de in mitt sjukintyg till FK, men gjorde ingen sjukanmälan vilket gjorde att det tog två extraveckor att få lön och sedan har de inte betalt ut min sjuklön. Med försäkringskassan handläggningstider på 6 veckor innebär det att jag fått 25% lägre lön, och jag har ingen jättelön så jag är verkligen beroende av mina pengar. När jag betlat mina räkningar denna månad (för jag kan inte tänka mig att låta bli att betala mina räkningar) har jag 1200 kronor kvar till mat och andra utgifter för hela familjen. Till råga på detta har jag fruktansvärda smärtor i dag, det är som att kroppen inte finner någon ställning som lindrar smärtan och de starka tabletterna jag fått av läkaren hjälper knappt. Det gör mer ont än att föda barn. Tänk när jag skulle föda Tweety så hade jag så ont av foglossningaen att jah inte kände värkarna, ok så kan man nog beskriva den figlossning jag har...
Å andra sidan så får man väl se det från den ljusa sidan, jag har inga smärtsamma förlossningar och jag kan sy, så med lite tur kanske jag kan sälja ett par plagg och få in några extra hundralappar.
Det andra som hänt får bli ett annat inlägg.
Å andra sidan så får man väl se det från den ljusa sidan, jag har inga smärtsamma förlossningar och jag kan sy, så med lite tur kanske jag kan sälja ett par plagg och få in några extra hundralappar.
Det andra som hänt får bli ett annat inlägg.
söndag 28 september 2008
Veckor av oro är över
Gör man ett fostervattensprov så är det för att man är orolig och väntan på svaret känns evig, men i förra veckan kom svaret. Det finns inga kromosomavvikelser och det var som om det är först efter det som jag vågar glädjas åt den lille som kommer, för självklart tittade vi på könet och det blir en kille till. Vi som var övertygade om att det var en flicka... Men han är så välkommen!
Dessvärre har jag inte kunnat blogga så mycket för att jag har jobbar som en galning. Det är allmän motionstid och då skriver riksdagsledamöterna motioner, dvs förslag på hur man vill att världen ska se ut så jobbar de med att avslå typ alla förslag under resterande riksdagsår och i verkligheten är det vi tjänstemän som skriver det mesta så det blir en del att göra under tre superintensiva veckor, men det är roligt också. Jag gillar när man fokuserat kan jobba på ett ämne för man lär sig så mycket på köpet.
Jag är av tanken att vill man behålla jobbet när man är gravid och deltidssjukskriven så måste man prestera annars kommer väl alla tycka att man är värdelös och man hamnar väl på straffkommendering när man kommer tillbaka efter föräldraledigheten. Ja, jag vet att det finns lagar som är till för att skydda kvinnor, men jag jobbar liksom där man gör lagarna och jag lovar er att det alltid finns kryphål som gör att det kan straffa sig att vara föräldraledig. Därför ska man prestera och vara bättre än bäst (i alla fall försöka och inte berätta det... för tjejer får inte skryta, då blir man straffad). Allt jobbet har i gjort att jag är ganska trött och min kropp känns helt trasig så denna helg vilar jag och sover mycket så får vi se om darrningarna är över snart, för jag börjar lätt darra i kroppen och blir rädd att svimma.
Dessvärre har jag inte kunnat blogga så mycket för att jag har jobbar som en galning. Det är allmän motionstid och då skriver riksdagsledamöterna motioner, dvs förslag på hur man vill att världen ska se ut så jobbar de med att avslå typ alla förslag under resterande riksdagsår och i verkligheten är det vi tjänstemän som skriver det mesta så det blir en del att göra under tre superintensiva veckor, men det är roligt också. Jag gillar när man fokuserat kan jobba på ett ämne för man lär sig så mycket på köpet.
Jag är av tanken att vill man behålla jobbet när man är gravid och deltidssjukskriven så måste man prestera annars kommer väl alla tycka att man är värdelös och man hamnar väl på straffkommendering när man kommer tillbaka efter föräldraledigheten. Ja, jag vet att det finns lagar som är till för att skydda kvinnor, men jag jobbar liksom där man gör lagarna och jag lovar er att det alltid finns kryphål som gör att det kan straffa sig att vara föräldraledig. Därför ska man prestera och vara bättre än bäst (i alla fall försöka och inte berätta det... för tjejer får inte skryta, då blir man straffad). Allt jobbet har i gjort att jag är ganska trött och min kropp känns helt trasig så denna helg vilar jag och sover mycket så får vi se om darrningarna är över snart, för jag börjar lätt darra i kroppen och blir rädd att svimma.
söndag 21 september 2008
Ibland är vi jämställda
i vårt hem. Så här såg det ut när min man fick sy vår nya pläd. Jag nålade upp och han fick sy dammhelvetet.
Och så här blev slutresultatet.
Vi är ett bra team, herr Henriksson och jag.
Tweety påpekar att han minsann kontrollerade pappa när har skakade pläden med jämna mellanrum ute på balkongen.
lördag 20 september 2008
En förkyld vecka
Det har varit jobbigt denna veckan, jag har varit tokförkyld och jobbat ändå, fast mest hemifrån. Det är liksom jobbigt att slita sig, jobbar jag inte så drömmer jag bara om motionerna och det är inte bättre, så jag skriver någon lite motion mellan febertopparna och känner mig duktig.
Jag misstänker att den del av febern beror på att vår hyresvärd envisats med att inte slå på värmen i våra hem. De ska väl spara in pengar... Så fram har de plädar jag köpte i somras på Stoff och Stil kommit, men de ser inte så roliga ut så igår bestämde jag mig för attgöra kantband av att prickigt tyg och snygga till kanterna. Men oj vad det dammade... jag blev alldeles nysig, hostig och rinnig i ögonen, efter en enda kant gav jag upp. Nu har jag en plan... Jag ska nåla upp så får min man sy upp det, han blir inte nysig av lite damm, det ligger även i hans intresse att vi har fina plädar och han har lovat att hjälpa. Hoppas bara mitt tålamod håller... Jag lovar att jag ska ta bild på det.
För övrigt så är jag på jakt efter snygga mammamönster på tröjor och tunikor. Modell XL för min byst ryms inte i mina gamla mammatröjor. Man kan nog ana en liten mage nu och alla säger att jag kommer att bli dubbelt så stor med andra barnet, jag undrar hur det ska gå till, när jag väntade Tweety trodde alla att jag väntade tvillingar, kommer de att tro att jag väntar fyrlingar denna gång?
Inte ett enda gram har jag gått upp sedan jag blev med barn, fast det är väl bara bra med tanke på att jag väger 20 kg mer än när jag väntade Tweety. Misstänker att något i mina hormoner har börjat ställa sig tillrätta och därför söker sig kroppen till en mer normal vikt. Jag har ju alltid trott att något i mina hormoner blev tokigt när jag slutade amma och min kropp fortsatte att producera mjölk i 2 år till (och då pratar vi mycket mjölk, så jag kunde få mjölkstockning) vilket ledde till att jag gick upp 20 kg. Men det känns som om alla bara trodde att jag hittade på ursäkter för att inte banta. Tror ni mig nu? Får jag lust att fråga.
Jag misstänker att den del av febern beror på att vår hyresvärd envisats med att inte slå på värmen i våra hem. De ska väl spara in pengar... Så fram har de plädar jag köpte i somras på Stoff och Stil kommit, men de ser inte så roliga ut så igår bestämde jag mig för attgöra kantband av att prickigt tyg och snygga till kanterna. Men oj vad det dammade... jag blev alldeles nysig, hostig och rinnig i ögonen, efter en enda kant gav jag upp. Nu har jag en plan... Jag ska nåla upp så får min man sy upp det, han blir inte nysig av lite damm, det ligger även i hans intresse att vi har fina plädar och han har lovat att hjälpa. Hoppas bara mitt tålamod håller... Jag lovar att jag ska ta bild på det.
För övrigt så är jag på jakt efter snygga mammamönster på tröjor och tunikor. Modell XL för min byst ryms inte i mina gamla mammatröjor. Man kan nog ana en liten mage nu och alla säger att jag kommer att bli dubbelt så stor med andra barnet, jag undrar hur det ska gå till, när jag väntade Tweety trodde alla att jag väntade tvillingar, kommer de att tro att jag väntar fyrlingar denna gång?
Inte ett enda gram har jag gått upp sedan jag blev med barn, fast det är väl bara bra med tanke på att jag väger 20 kg mer än när jag väntade Tweety. Misstänker att något i mina hormoner har börjat ställa sig tillrätta och därför söker sig kroppen till en mer normal vikt. Jag har ju alltid trott att något i mina hormoner blev tokigt när jag slutade amma och min kropp fortsatte att producera mjölk i 2 år till (och då pratar vi mycket mjölk, så jag kunde få mjölkstockning) vilket ledde till att jag gick upp 20 kg. Men det känns som om alla bara trodde att jag hittade på ursäkter för att inte banta. Tror ni mig nu? Får jag lust att fråga.
torsdag 11 september 2008
Fostervattensprov och rädslor
I dag gjorde vi det. Jag var så nervös att tårarna brände bakom ögonlocken. Min ända tanke var... Inte gråta, inte gråta, då gör du bara bort dig...
De senaste dagarna har jag varit lite orolig över att magen fortfarande inte syns, trots att jag redan är i fjärde månaden och det faktum att jag gått upp 200 gram på hela graviditeten gjorde mig lite extra orolig. Allt verkar tvärt om mot när jag väntade Tweety.
Men det finns en liten sprattelunge där, en pytteliten med armar, ben, kropp och huvud. Det var i alla fall en lättnad och det verkar som om den är så gammal son vi trott, ungefär...
Sedan kom det där obehagliga, förste en massa sterilisering på magen och sedan nålen, som jag inte klarade av att titta på. Jag har lite nålskräck så jag blundade och det var inte särskilt trevligt det kände som om någon försökte möblera om magen på en och inget fostevatten ville det koma ut först, så det blev till att gräva runt och det kändes lite läskigt. Men det gick fort i alla fall. Nu är det bara "det där jobbiga kvar" att vänta på svaren och hoppas på det bästa. Jag vet att det finns risker med fostervattenspov och när jag väntade Tweety var jag tuffare och yngre, men nu känner jag att jag gärna vill veta om det finns någon kromosomavvikelse. En extra kromosom känns inte som ett problem, men ett barn som inte kommer att överleva utanför livmodern är inget jag är beredd att bära på i 9 månader, mina graviditeter är ingen dans på rosor precis.
Just nu sitter jag som på nålar, vilar... för man får ju inte röra sig för mycket, så fort jag känner minsta lilla stick i kroppen blir jag rädd för att jag ska få missfall
Jag vet att folk känner olika om fosterdiagnostik och det tycker jag är ok, så länge man håller det för sig själv och inte moralpredikar om det, för ingen kan sätta sig in i en annan människas känslor och rädslor.
Det är som föräldrar som aldrig lämnat barnen till en barnvakt någonsin, de har sina anledningar att tro att barnen är tryggare mamma och pappa och jag delar inte deras syn, men jag är inte rätt person att kritisera... jag har mina rädslor och de har sina.
De senaste dagarna har jag varit lite orolig över att magen fortfarande inte syns, trots att jag redan är i fjärde månaden och det faktum att jag gått upp 200 gram på hela graviditeten gjorde mig lite extra orolig. Allt verkar tvärt om mot när jag väntade Tweety.
Men det finns en liten sprattelunge där, en pytteliten med armar, ben, kropp och huvud. Det var i alla fall en lättnad och det verkar som om den är så gammal son vi trott, ungefär...
Sedan kom det där obehagliga, förste en massa sterilisering på magen och sedan nålen, som jag inte klarade av att titta på. Jag har lite nålskräck så jag blundade och det var inte särskilt trevligt det kände som om någon försökte möblera om magen på en och inget fostevatten ville det koma ut först, så det blev till att gräva runt och det kändes lite läskigt. Men det gick fort i alla fall. Nu är det bara "det där jobbiga kvar" att vänta på svaren och hoppas på det bästa. Jag vet att det finns risker med fostervattenspov och när jag väntade Tweety var jag tuffare och yngre, men nu känner jag att jag gärna vill veta om det finns någon kromosomavvikelse. En extra kromosom känns inte som ett problem, men ett barn som inte kommer att överleva utanför livmodern är inget jag är beredd att bära på i 9 månader, mina graviditeter är ingen dans på rosor precis.
Just nu sitter jag som på nålar, vilar... för man får ju inte röra sig för mycket, så fort jag känner minsta lilla stick i kroppen blir jag rädd för att jag ska få missfall
Jag vet att folk känner olika om fosterdiagnostik och det tycker jag är ok, så länge man håller det för sig själv och inte moralpredikar om det, för ingen kan sätta sig in i en annan människas känslor och rädslor.
Det är som föräldrar som aldrig lämnat barnen till en barnvakt någonsin, de har sina anledningar att tro att barnen är tryggare mamma och pappa och jag delar inte deras syn, men jag är inte rätt person att kritisera... jag har mina rädslor och de har sina.
tisdag 9 september 2008
Tunna tyger på snedden med Babylock
Stina på Svenska mönster har lärt min att vill man ha lite strech i vävda tyger så ska man klippa ut den på snedden. Exakt 45 graders vinkel, annars blir det sneda kläder efter tvätt.
Nu håller jag på att sy en mammaklänning, till mig själv, för jag förmodar att jag förr eller senare kommer att får en gigantisk mage, precis som med Tweety. Eftersom jag har varit ganska rund sedan jag slutade amma och mår ganska illa så verkar kidset i magen tagit för sig av mina egen tjocklek och det får den gärna göra, vilket i sin tur leder till att jag på 16 veckor gått upp 200 gram. Tänk om man kunde hålla den viktuppgången i 16 veckor till... knappast troligt!
Tyger är ett fantastiskt svart tunt tyg med vita prickar som jag köpt hela 7 meter av så jag har så det räcker att klippa på snedden. Så kom utmaningen.
Raksöm på min vanliga maskin med silketyg blev rynkigt och såg inte klokt ut. Zig-zag blev inte bättre Bytte till Babylocken, den har i alla fall differentialmatare.
Jag provade och kom fram till att tunna supertyger ska lockas utan kniv, annars hamnar sömmen för långt ut på kanten och går lätt upp och med differentialmataren 0,6. Det vill säga att den töjer ut tyget till max när den syr. På så sätt slipper sömmen bli rynkig och skrynklig.
Nu håller jag på att sy en mammaklänning, till mig själv, för jag förmodar att jag förr eller senare kommer att får en gigantisk mage, precis som med Tweety. Eftersom jag har varit ganska rund sedan jag slutade amma och mår ganska illa så verkar kidset i magen tagit för sig av mina egen tjocklek och det får den gärna göra, vilket i sin tur leder till att jag på 16 veckor gått upp 200 gram. Tänk om man kunde hålla den viktuppgången i 16 veckor till... knappast troligt!
Tyger är ett fantastiskt svart tunt tyg med vita prickar som jag köpt hela 7 meter av så jag har så det räcker att klippa på snedden. Så kom utmaningen.
Raksöm på min vanliga maskin med silketyg blev rynkigt och såg inte klokt ut. Zig-zag blev inte bättre Bytte till Babylocken, den har i alla fall differentialmatare.
Jag provade och kom fram till att tunna supertyger ska lockas utan kniv, annars hamnar sömmen för långt ut på kanten och går lätt upp och med differentialmataren 0,6. Det vill säga att den töjer ut tyget till max när den syr. På så sätt slipper sömmen bli rynkig och skrynklig.
Mitt swappaket
Jag skickade och det har kommit fram, dessvärre har jag inga egna bilder på den men jag kan försöka beskriva vad jag skickade.
Det blev en ljusrosa tunika med små blommor, vinröda trikåer som matchade i storlek 104. En randig tygbit i lila och cerise. Present till barnen blen boken "Örnis bilar" av Jan Lööf och så lite chokladpraliner. Jag ni får tänka ut hur det ser ut. Nästa gång kommer jag att ta bilder på allt.
Det blev en ljusrosa tunika med små blommor, vinröda trikåer som matchade i storlek 104. En randig tygbit i lila och cerise. Present till barnen blen boken "Örnis bilar" av Jan Lööf och så lite chokladpraliner. Jag ni får tänka ut hur det ser ut. Nästa gång kommer jag att ta bilder på allt.
fredag 5 september 2008
Svenska Mönster länkar till mig
Jag läser att Svenska Mönster länkar till mig i sitt nyhetsbrev så jag tänkte jag ska skriva lite om vår syhelg igen.
Det har varit en fantastisk helg. Vi sydde, främst kappor och pratade sömmar, drömmar och annat som hör kreativiteten till. Dessutom lärde vi oss av varandra. Fördelen med att vara många är att man stöttar och hjälper varandra och man har hela tiden någon att rådfråga.
Flera syhelger för syintresserade skulle vara superkul och lätt att fixa, här kommer min tips:
Det har varit en fantastisk helg. Vi sydde, främst kappor och pratade sömmar, drömmar och annat som hör kreativiteten till. Dessutom lärde vi oss av varandra. Fördelen med att vara många är att man stöttar och hjälper varandra och man har hela tiden någon att rådfråga.
Flera syhelger för syintresserade skulle vara superkul och lätt att fixa, här kommer min tips:
- Bestäm ett tema, vår första syhelg var en kapphelg och vi har funderat på en väskhelg i framtiden.
- Skaffa en lokal, det kan vara bra med flera stora bord där man kan klippa, ha symaskiner, tyger och annat.
- Bjud in folk, den roligaste delen. Jag gjorde det via bloggen och på så sätt lär man känna nya människor med olika erfarenheter.
- Dela på kostnaderna för lokalhyra och fika, ibland är man så inne i syendet att man tycker att en smörgås eller kaka och kaffe räcker.
- Fråga din lokala försäljare om de är villiga att sponsra med rabatter till sydeltagarna. Det är en win-win möjlighet.
Ha roligt och om ni liksom jag kan bli ledsna när det blir fel och sprätten kommer upp för tredje gången på samma söm, var glada över att det finns tålmodiga syvänner.
Det var en fantastisk helg och jag längtar redan till nästa syhelg. Vi får hoppas av snart och temat blir VÄSKOR. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att sy en väska, men efter att ha sett hur fina väskor Jenny och Stina sytt bl a för WISH och vilka möjligheter till skapande av smådetaljer det finns så vill jag börja snart.
Så fort jag får lite bilder så kommer jag att lägga ut bilder på syhelgen. Till dess besök gärna Hogolles blogg med bilder från syhelgen.
Är jag kanske skengravid?
Det börjar kännas så, för trots att jag redan är i fjärde månaden, eller vecka 15 så finns där inte en tillstymmelse till mage. Jag är bara jämntjock som vanligt och nog har jag lite hull för jag kan inte känns något hårt i magen. Enligt alla böcker ska det ju synas redan i vecka 8 på andra barnet. Men inte här, däremot har jag ont, mår illa och de som inte vet att jag har bulle i ugnen tycker att jag är jättejobbig!
Trots allt måste jag säga att jag längtar efter bebben så jag storknar, hon eller han är väldigt välkommen och efterlängtad, om man bara kunde slippa att hyra ut mage i hela 9 månader så skulle det kännas enklare. Dessutom är jag dödstrött, jag somnar redan halvåtta varje kväll och varnar vid sju dagen därpå. Att hinna sy är det inte tal om, jag kanske ska ta upp stickningen igen... fast jag ska nog vänta på att veta könet innan jag börjar införskaffa garner.
I går kom förresten Stoff och stils nya katalog, jättefina tyger men inte så roliga jerseytyger för barn. Däremot har elefanttyget kommit i lila, det kanske jag ska köpa på mig och sy ett par byxor till bebben av... Ja, ni hör nog att jag tror det är en flicka denna gång... Vi får väl se, nästa vecka är det fostervattensprov och jag känner mig lite orolig men vi får hoppas på det bästa!
Trots allt måste jag säga att jag längtar efter bebben så jag storknar, hon eller han är väldigt välkommen och efterlängtad, om man bara kunde slippa att hyra ut mage i hela 9 månader så skulle det kännas enklare. Dessutom är jag dödstrött, jag somnar redan halvåtta varje kväll och varnar vid sju dagen därpå. Att hinna sy är det inte tal om, jag kanske ska ta upp stickningen igen... fast jag ska nog vänta på att veta könet innan jag börjar införskaffa garner.
I går kom förresten Stoff och stils nya katalog, jättefina tyger men inte så roliga jerseytyger för barn. Däremot har elefanttyget kommit i lila, det kanske jag ska köpa på mig och sy ett par byxor till bebben av... Ja, ni hör nog att jag tror det är en flicka denna gång... Vi får väl se, nästa vecka är det fostervattensprov och jag känner mig lite orolig men vi får hoppas på det bästa!
tisdag 2 september 2008
Beklagande
Jag tycker inte alls att livet är kul just nu, foglossningen plågar livet ur mig och att pendla till och från jobbet tar alla krafterna. Om det inte varit för att man ska åka buss, tåg och buss igen så kanske man hade överlevt...
Var hos läkaren idag... sjukskriven 25%, jag hade velat jobba heltid och försökt få färdtjänst istället men med alla dessa knepiga papper så vet jag knappt vad jag ska ta mig till och det gör så ont att jag blir tårögd bara jag tänker på smärtan. Inte blir det bättre av att jag är konstant illamående så har jag foglossningsbältet så blir jag spyfärdig...
Graviditet är verkligen överskattat, i mitt fall bara plåga Jag kan inte låta bli att fråga mig "vad tänkte jag på när jag beslöt att jag ville ha ett till barn", glömde jag bort hur det var sist eller hoppades jag på att denna graviditet skulle bli annurlunda?
Det blir inte bättre av att läkare skrivit på mina sjukpapper fel och jag måste be henne göra om dem. Denna gång tog det över 2 veckor att få en läkartid, undrar om det ska behöva ta 2 veckor till. Förbannade sjukvården i Stockholms Län! Tre månaders vårdgaranti, hur glad är man över den när man bara ska vara gravid i 9 månader? Ska man behöva gå sönder innan man får hjälp!
Var hos läkaren idag... sjukskriven 25%, jag hade velat jobba heltid och försökt få färdtjänst istället men med alla dessa knepiga papper så vet jag knappt vad jag ska ta mig till och det gör så ont att jag blir tårögd bara jag tänker på smärtan. Inte blir det bättre av att jag är konstant illamående så har jag foglossningsbältet så blir jag spyfärdig...
Graviditet är verkligen överskattat, i mitt fall bara plåga Jag kan inte låta bli att fråga mig "vad tänkte jag på när jag beslöt att jag ville ha ett till barn", glömde jag bort hur det var sist eller hoppades jag på att denna graviditet skulle bli annurlunda?
Det blir inte bättre av att läkare skrivit på mina sjukpapper fel och jag måste be henne göra om dem. Denna gång tog det över 2 veckor att få en läkartid, undrar om det ska behöva ta 2 veckor till. Förbannade sjukvården i Stockholms Län! Tre månaders vårdgaranti, hur glad är man över den när man bara ska vara gravid i 9 månader? Ska man behöva gå sönder innan man får hjälp!
måndag 1 september 2008
Pyjamaspaty, med ny innebörd
Det kom upp en kul idé under syhelgen. Nadja ska vara gräsänka så hon föreslog att vi skulle ha pyjamasparty. Det vill säga vi syr pyjamas och går inte och lägger oss innan pyjamasen är färdig och däremellan en hel del tjejsnack, god mat plus tygfrossa!
Detta finns nu på att-göra listan. Undrar om jag ska rita ett eget mönster pyjamas för gravid. Jag gillar ju att sova med pyjamas och tycker att det kan kännas lite trångt när magen börjar växa. Just nu syns ingen mage, jag ser bara jämntjock ut, möjligtvist lite svullen och samtidigt börjar jag nojja för att det ska synas... Hmmm... måste lägga mina gamla tvångtankar om slankhet åt sidan och våga vara!
Detta finns nu på att-göra listan. Undrar om jag ska rita ett eget mönster pyjamas för gravid. Jag gillar ju att sova med pyjamas och tycker att det kan kännas lite trångt när magen börjar växa. Just nu syns ingen mage, jag ser bara jämntjock ut, möjligtvist lite svullen och samtidigt börjar jag nojja för att det ska synas... Hmmm... måste lägga mina gamla tvångtankar om slankhet åt sidan och våga vara!
Kapphelgen
Nu har vi haft helg, jag hade tänkt blogga på plats men ärligt talat så blev det ingen tid till det. Det var så mycket att fixa, trevligt umgänge och skaparglädje att jag inte hann med.
Vi började redan på fredagen vid 9, sedan droppade det in folk hela dagen. Själv hann jag bara rita av mönstret för det var ungefär en miljon delar om man räknar in alla smådetaljer. så klippte jag tyg och vliseline, det tog ungefär en hel dag!
Stina hade allt utklippt och detaljerna klara, så hon kom nog längst...
På lördagen skulle det sys ihop och jag bröt ihop två gånger över att jag inte fattade hur jag skulle få till fickorna och när jag efter hjälp från Viveka fick till det så hade jag glömt rosetterna så det var bara att sprätta och göra om. Stina hjälpte mig med det annats hade det inte blivit några fickor!
HugOlle var med och hon har en bild.
Måste säga att jag har överskattat min snabbhet eller i alla fall mönstrets svårighetsgrad, för jag blev inte på långa vägar klar, men det kommer bild på det vi hann med!
Vi började redan på fredagen vid 9, sedan droppade det in folk hela dagen. Själv hann jag bara rita av mönstret för det var ungefär en miljon delar om man räknar in alla smådetaljer. så klippte jag tyg och vliseline, det tog ungefär en hel dag!
Stina hade allt utklippt och detaljerna klara, så hon kom nog längst...
På lördagen skulle det sys ihop och jag bröt ihop två gånger över att jag inte fattade hur jag skulle få till fickorna och när jag efter hjälp från Viveka fick till det så hade jag glömt rosetterna så det var bara att sprätta och göra om. Stina hjälpte mig med det annats hade det inte blivit några fickor!
HugOlle var med och hon har en bild.
Måste säga att jag har överskattat min snabbhet eller i alla fall mönstrets svårighetsgrad, för jag blev inte på långa vägar klar, men det kommer bild på det vi hann med!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)